Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1847, sida 1

nåd och onåd. i —— — — — INEBEAHES NVNEHLEÄTEUä0;. Från Landsorten. Chrislianslal den 9:de Juni. Om vår stad hittills varit i det afseende lyckligare, än de fle ste andra, att den, snart sagdt, så längt man kan mionas tillbaka, icke varit hemsökt al nägon större eldsvada, och på de sednare 40 ären esentligen endast al en mindre sadan, bvarvid 2 a 5 hus nedbrunno, så bafva vi nu, i all vii detta hänseende skulle hava mtit insofva oss i nagon såkerhetssomn, blilvit på ett kraftigt, men bemskt sält väckte derutur. Lördagen den 5:te dennes, ungefär kl. !55 elt. m., tillkännagalvo laäriwskott och blämtning eldsvåda. Det belanns da, att eld hade utbrutit uti ett skråddareenkan Beckman tillhorigt bus, beläget å vestra smalgalan i stadens sodra del. Med tillksanagitvande al eldens utbrott bade sannolikt något dröjsmål egt rum, så alt, då, med anledning af brandsignalerna, sprutor och brandredskap hunno ankomma, det antända huset redan stod i full låga. Eu för tillfället rådande vestlig storm spridde med olycklig fart elden icke allenast till de angränsande busen, utan kastade den ät särskilda häll, så att flera bus på en gäng antändes, hvarigenom släckningsarbetet maste på flera punkter fördelas — ett sorhallande, som mer och mer aflägsnade hoppet, att, oabtadt forcerade ansträngningar, svart blifva måstare Öfver elden. Också lyckades detta icke förr, än vid midnattstiden, och da voro alla de söder om lilla torget belägna husen å vestra valloch smalgatorna (med undantag af ett kapten Rosenblad tillhörigt stenhus och ett dylikt, under nybyagnad varande, hallsärdigt, tillhörande murmåslaren Holmgren), alla i samma del af staden varande hus på ömse sidor af vestra storgatan samt alla på ena sidan af östra storgatan sundantagande hopparslag. A. Werlins på hornet vid torget belägna stenhus, men hvilhet dock blef af elden, men måhända ännu mer al vatten och annan åverkan betydligt shadad:) — alla dessa hus, utgörande till antalet 36, voro då lagda i aska. Frivilliga brandkorpsen var den första, som ankom med sin släckningsattiralj och ådagalade under hela tiden en beromvärd raskhet och osortrutenhet. En stund derefter ankommo garuisonens och slu ligen äfven stadens sprutor; men dessa sednate lära icke varit i alldeles så fullkomligt skick, som man hunde bafva skäl att önska, och redan under brandens början inträffade, att en spruta blef af elden förstörd. Likaledes blefvo atsbilliga brandsegel uppbrända. Ea af stadens handlande, som hade sig bekant, att i byn Fkjelhinge, 4 mil från staden, fanns en särdeles god spruta, föll på den lyckliga tanken alt afsända sina hästar för att bemta densamma, hvilket verkställdes med all den skyndsamnet, som var möjlig, så all sprutan hyckligstvis ankom i nog god tid, för att verksamt bidraga till eldens dämpande; och likasom det till en stor del var med en al siiv. brandkorpsens sprutor, som man lyckades rädda enkefru Lindskogs på torgets sydvestra hörn belägna bus och dymedelst hindra eldens spridande uppåt staden, använde man med samma sramgång Fjelhingesprutan, i förening med osrige, vid kop: parslag. Werlins ofvannämnde bus. Sprutan lärer tillböra Fjelkinge kyrka, och samhållet står alltså i mycken förbindelse till ställets kyrkoberde, som benäget tillät dess utlemnande. Då, till följe af de lyckliga förbållanden, som hittills egt rum, den närvarande generationen-af vårt samhälle nästan kan sägas sakna all annan vana vid agerandet med brandsprutor och annan släckningsredskap. än den, som kunnat vinnas