mål, deri sandlingarne under hans närvaro söredrogos, och bvadan anteckningarne i protohollet om dessa soredragaingar satt den för det fall, att prölning ej genast medhinnes, vanliga lydelse, att handlingarne begärdes till gransk: ning at värvarande ledamoterne. Hvad rådmannen Holmgren egentligen menar med sitt förslag, att han skulle genom anteckning i protokollet srikallas från all ansvarighet for behandlingen af de osrige den 18:de Febr. sistlidet år sorelallne ärenden, må ban sjelf närmare sorklara. Ånsvarigheten för dem bland desamme, hvilka under hans närvaro behandlades, vidlåder honom lika med oss, ban må då derat halva lemnat mer eller mindre uppmärksambet. Att Radhusrätten ej bar i sin makt att meddela sådan lrikhallelse, är imedlertic klart. Slutligen får Rådhusrätten fästa llöglosl. Kongl. Hofrättens uppmarksamhet deruppå, att, i fall den åsigt, radmannen Holmgren vill göra gållande, godkändes, derigenom skulle tor tramtiden ålventyras sådan anstötlighet, som den, hvarpå närlagde utdrag al Rådbusråtens dombok för den 2:dre sistlidne December lemnar bevis, att nemligen en domstolsledamot intager sin plats, men later forsta, alt han ej ämnar taga del i goromalen. For tilltället uppstod häraf icke någon vidare sorargelse; ty ärenderne under herr rädmannens nårvaro den gången voro ej al beskalsenhet, alt hvarje ledamots mening beböfde särskildt inhemtas; men, om sår dant erfordrats, skulle herr radmannen, om ban velat handla följdrigtigt, i sin ordning an tingen sorblilvit stum, eller endast hänvisat till hvad ban redan förut anmält; hvilket åter ej hunnat undgå påföljden af en hemställan om sorhallandet hos Kongl. Hofrätten. Gotheborg den 17:de Maj 1847. hörestaende alskrilts enlighet med originalutlätandet, bestyrker ex ossicio Claes Prytz, Mag. Sect. — ARTER