fee vidrör den lilla statyen, så fattar han er i strupen. — Jag ger Castor en biff. — Tag hellre en halt invalid! ni stjäl bilden, han vill taga fast oss, men vi hafva ben och han icke. — 0! utropade engelsmannen än mera förtjust öfver detta tredje råd, låt oss få hit en halt invalid! Der har du tre piaster. För att icke göra sig misstänkt hos invaliden och i synnerhet icke hos Castor, gick engelsmannen ut att betrakta en källa, medan lazzaronen skaffade en annan invalid. Efter en qvarts timma återkom han, åtföljd af en invalid med två träben. Den blinde invaliden fick tre carliner, två för sig och en för Castor, och man skickade dem tillbaka begge två. Det återstod nu blott att bese theatrarne, forum nundiarium och Isistemplet. Engelsmannen och lazzaronen besökte dessa ställen, iakttagande all möjllg vördnad för dem. Sedan bad engelsmannen med den mest ogenerade ton i verlden, alt än en gång få bese hvad man funnit vid den förut omförmälta gräfningen. Invaliden återförde dem dit utan minsta misstroende. Alla tre ingingo i det rum, der märkvärdigheterna stodo uppställde på bräden kring väggarne. Under det Engelsmannen betraktade allt, utan att tyckas tänka på statuetten, roade sig lazzaronen med att framför ingången spänna ctt tåg, två fot från marken. Sedan taget var väl sastbunde, gaf han engelsmannen ett tecken. Denne stoppade genast statuetten i sin ficka, och medan den förvånade invaliden gapade på, hvad som skedde, hoppade engelsmannen öfver tåget, åtföljd al lazzaronen, sprang