ILazzaronen och Engelsmannen. (af Alex. Dumas.) j På samma tid som jag, och i samma hotel, som jag, betann sig i Neapel, en at dessa egensinniga. slegmatiska och absoluta Engelsman, som tro, alt penningen förmår allt, att man med petiningen kan hinna hvilket malt som helst, och för hvilka penningen är ett argument, som motsvarar allt. Engelsmannen räsonerade sålunda: odå jag har penningar, får jag säga allt, hvad jag tanker; då jag bar pemungar, kan jag köpa allt, hvad Jag onskar. Har jag tidräckligt mynt för att köpa hela jorden; så kan jag ju nog sedan spekulera på himmelen. llan reste från London i denna illusion. Från London hade han direkte rest till Neapel på änglartyget sphinx. Under sitt vistande i Neapel, ville han se Pompeji; han hade begart en vägviSåre, men som denne icke puaklligt infann sig på den tid, som han lofvat, hade Engelsmannen antagit en lazzaron för alt ersätta vägvisaren. Redan förut hade engelsmannen lätt vidkännas en obehaglighctel Neapel. Sannna afton, han anlande dit, hade ångtarlyget ankommit en hali timme för sent, hvadan passagerarne icke denna afton kunde så komma i land. Etter all ouppnörligen under de sex dagar, som ålgingo för resan från Portsmouth till Neapel, hafva varit sjösjuk var det med det allrastorsta obehag, som den värde öboen rönte denna motgång. Han hade genast bjudit hamnkaptenen hundrade guinäöer; men som dennes ordres voro stränga, hade han skrattat engelsmannen midt i ansigtet. Nu fanns ingen appell mera; han lade sig derföre till hvila vid det mest daliga lynne, anbefallande åt alla onda andar den konung, som utgilvit så tyranniska befallningar, och de embetsmän, som hade den lågheten all utföra dem.