Ferloge alla de sorbindelser, som nu, till soljd deraf, att enskild egendom derföre måste ansvara, fordra vidlystiga och svårt kontrollerade bokföringar och redogörelser. Staten hade ju lätt sitt åter, genom lordelarne af det ändamålsenligare beskattnings-, uppbördsoch kontrollvåsendet. Den del al utlatandet, som åsyftar all visa olägenheterna al det nuvarande dispositionssättet al hemmansräntorna, såväl för de skatidragande, som för staten och dess loutagare, är sörtjent al största uppmärksamhet. Man, ser deral bevisen på sanningen af den sats, alt i samma mån en stat inläler sig på tillkonstlade skattebruk och söker genom dolda sått atkomma mera, än hvad efter naturliga principer for beskattningsvåsendet skulle kunna billigt fordras och villigt gilvas, så belastas folket med vida större utgifter för verkställigheten deraf, än hvad staten i verkligheten lar nytta al. Man bör hoppas, att, efter dessa upplysningar och genom tänkande medborgares bemodanden, vi här i landet svart mäste kunna komma till en förändring häri; och det hufvudsakligaste steget dertill vore otvilvelaktigt laget, om man antoge kommitterades förslag datt alla, till embetsoch tjensiemäns afloning samt allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma sdtiltelser anslagna, indelta räntor och kronotionde, äfvensom rusthållsoch augmentsräntor, de ränteoch tionde-anslag för gästgilverier , färjor och sarjkarlar, postbonder och brefbärare, som icke utgå af de hbemman, med hvilka sådana onera äro förenade, samt råntor och tionde, som städer åtnjuta af andra än dem underlagda hemman, skola till statsverket indragas; hvarvid naturligtvis tillika föreslas, all en sadan ätgård icke skall rubba nuvarande ionchalvares rätt, så länge ban för sin person den åtnjuter. Alven är det naturligt, alt åtgärden icke kan sträcka sig till sadana räntor och tionde, som utgöras al inrättningars och stiltelsers under egande rätt innebalvande egendomar. Ungelär på samma såält skall forhallas med utarrenderade bostållen, hvilkas arienden äro till aflöning anvisade; ostige boställens anslagna räntor och tionde skulle ej i lönerna ingå, utan antecknas i jordeboken, och boställenas uppskattade askortning vid framdeles skeende lönregleringar beräknas. Godtgörandet af de sålunda indragne ränteoch tiondeauslagen skulle ske sålunda, att för löntagare ett kontant belopp bestämmes, motsvarande hvad loneanslag och boställsarrende utgjort, enligt tio sorulgående ärs medelmarkegangspris, med tillägg al sorsellonen, men afdrag al hvad som bordt al lontagaren såsom boställsrånta och tionde utbetalas; allmänna inråttningar åter, som af allmänna medel underhallas, skulle sa bestämda kontanta avslag, och särshilta stadganden föreslas för hvad som rorer osriga inrättningar, kyrkor och fromma stiltelser, gästgilverier m. m. — Mananda kan man mot hvad komivitterade i detia sistnämnde alseende föreslagit med skål säga, att det visar en öfverdrilven omsorg att lampa ersättningarne efter nuvarande värden. Besinnas, att dessa värden i sig sjels äro osåkra och soränderliga, synes det vara alldeles tillräckligt, att nu på ett billigt sätt en gång för alla stadga ersältningsbeloppet. Man kan dervid a det all