1 N 8 i N I) T. Några ord Om Fattigvärds-frågan). Vi nämnde, att stånderna synas bulva följt samma slutkonst, som bildningens härsorare vanligen begagna, men vi väga icke positilt påsta, alt så är sorhallandet, ty ännu återstär för dem ell steg att taga. floppet från 4000 socknar till en visserligen stort, men språnget från kanske 40,000 rotar till en euda är likväl ojemsorlizt mycket större. Först då hade man föllkomligt hunnit motsatlsen till det råltsendiga, om hvarje rote finge sin särskilda sattigvärd och kunde isolera sig från alla de öfriga 10,000 rotarne. Dock! författningen är ännu icke utkommen; den kan ännu undergå många förändringar, och amatörerne al hr Reutergahls rättvisa bora icke förtvilla i sortid. Ty onekligen tala samma skäl, som ständerne anfort ull lormån för sockenförsörjningen, i ännu högre grad for rotesorsotjning. Man han till och med anföra utländska exempel på en sådan inrättping, visserligen icke från idealet Preussen, men från det meerumschlungna Schlesvig-Ilolstein. For dessa provioser eller åtminstone för en stor del at Schlesvig, utfärdades den 27 Mars 4859 en provisorisk förordning, att gålla för 5 ar, hvilken strångast och consequentast bland alla oss bekanta genomsorde isoleringssystemet, så att nämligen hvarje enskild by maste sörja for der befintliga fattige, i foljd hvaraf hvarje socken kom att sönderlalla i 7—14 särskilda fattigdistrikter. Lihväl tilltrodde man sig icke alt utlaga steget, utan inrättade tillika en sockenlattigkassa, hvilken bade att bestrida kostnaden for medicinalier, for döfstumma och svagsinta, lor individer utan någon hemrätt och provisoriski för utländningar och dem, hvilka tillhorde andra kommuner. Dessutom mäste af denna kassa specialdistrikterna elier rotarne understodjas, i händelse utgifterna för de fattige skulle i någon af dem ölverstiga en viss gråns. I hvarje rote utnämnas af pluraliteten bland distriktets innebyggare 2:ne föraständare med 2 års tjenstetid, att omedelbart besörja sattigvarden. llela socknens fattigtorsorjning skall deremot ledas af en sattigstyrelse (Armen-collegium) sammansatt af kyrboherden i församlingen, den s. k. Hausvogt och 5 ledamöter, valde af samilige soreslåndarne sor rotarne och med skyldighet, att under 6 års tid förvalta sin tjenst. Dessa tre personer halva den gemensamma sattigkassan om hand, men äga endast att göra utbetalningar på prestens eller sogdens anvisningar. Fogden reviderar kassan, hvilkens räkenskaper böra under 44 dagars tid ligga till genomseende och granskning al sockenboerna. I rotarne åter aflågga soreståndarne räkning för sina commiltenter och insända endast en allmän öfversigt deraf till fattivstyrelsen i socknen. Genom anförde stadgande, alt sockenkassan skall understödja rotarne, om utgisterna öfverstiga ett visst belopp, bar man gjort detia system någorlunda drägligt; men på samma gång äfven skakat den grundval, bvarpå hela systemet hvilar. Denna är fruktan lör dryga afgister, bvilken visserligen hos de sleste menniskor kan vara en åraftig driffjeder att söka tillvågabringa en väl inrättad sattigsorsorj ning, men tillika, om man lemnar den lösa tyglar, snart organiserar ett bellum omnium inter omues, ett krig icke allenast mellan de olika rotarne, utan i ännu högre grad mellan de fattige och understödsgifvarne. be betalande i hvarje rote blifva så såi, alt hvarje lillokning i de lattigas antal och bvarje förbättring al deras beqvämligheter öfvar ett betydligt inflytande på afailternas storlek. Förhållandet närmar sig det ursprungliga tillståndet, da ingen olsiciel sattigvård sanns; men ned den betydtiga skillnaden, alt nu tvång inträdt i stället för sannt medlidande; att fruktan och icke kärlek langre diktera besluten, byilka också komma att vittna derom, Man skulle allt för litet känna menniskorna, om man trodde det möjligt, att öfverallt, eller ens i