Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1847, sida 1

gå på densamma , med lika nit och förmåga, om dem lemnades tillsålle att sådant ådagalägga; så är det ursäktligt, om man af denna tilldragelse slutar, att mången annan adelsutnämning lorde solja, och som man säger, gärdet nu är uphåilvele , älven i det afseendet. Hvad Hr Sandström angår, så torde han vara en af de mest passande personer, vi för ögonblicket ega, till hogre administrativa platser, och i sådant sall vågar jag förnya, hvad jag i en korrespondensartikel lör slera är tillbaha yttrade, da statsrådet Fåhreus adlades, nemligen: att han såsom Riddarhusledamot säkert skulle kunna gagna det allmänna mindre, än om han icke vore det. Jag tror att erfarenheten bestyrkt rigtigheten af denna åsigt så tillräckligt, att Hr Sandström älven en gäng torde få rona densammas Skulle man i denna adels-utvämning äter? behöfva befara ett tecken, att den nya regimen på fullt allvar motser Riddarhusets föreriyande, så har den sannerligen en dyster betydelse. Den sorulsätter ju da, alt representalions-relormen ännu står i vida fältet; att Standsindelningen ar införlifvad med konungadomet; att ofrälsenaturen ännu luktar illa i hofvets salar, Allehanda, som emellertid alltid bar ett skäl till hands, förklarar den sasom sammanhängande med den tillämnade beskatinings-resormen. Regeringen Önskar alt använda H:r S:s insigter och talang äfven inom Representationen vid den sorestående regleringen af beskattningsväsendet — och bar dersore valt det enda medel, som dertill erbjudit sig. Man bor hoppas, att denna onskan icke har nagot samband med shatteregleringskommitttens visade obenägenhet för grundshatternas successiva asshallande, och ännu mindre med det ej otydligt från vissa häll visade begäret alt fortfarande undandaga de så kallade ordinarie skatterna folkets egen urgamla rätt att derosver besluta genom sina representanter allena. I annat fall skulle ulnämningen blifva lika oangenäm för det allmänna, som för den upphojde personen. Nu säges det, att representations-kommit ens betänkande redan i nåstk. vecka blir särdigt; men att det torde icke komma att åtföljas af någon förenad reservation från minoriteten, eller såsom man hoppats ett utaibetadt motsorslag En hvar tros komma, att genom särskilta reservationer sopa rent för sin egen dörr. Detta vore rått illa; meu det hör till tidens gang. Äfven af bränvins-kommilteen lärer ingen ting helt ock antagligt vara att vänta. Å