Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1847, sida 2

Dagligt Allehanda meddelar den underrättelse, alt statsrådet m. m. Vern den 50:nde dennes afreste från hufvudstaden till sin egendom i Westergötbland, samt att statsrådet m. m. friherre Peyron äfven lemnat hufvudstaden och lärer ämna begagna brunnsdrickningen vid Ronneby i Blekinge. Jemför man detta förhållande med de vilkor, som, Hans Maj:t Konungen fästat vid bisallandet af dessa Herrars underdäniga ansökningar om ijenstledighet; så vet man knappt hvad man skall tro om hvarken kungliga soreskrilter eller embetsmäns pligt att ställa sig desamma till esterrättelse. Konungen har nemligen beviljat statsråderne Peyron och Wern, tillika med flere andra af statsrädets ledamöter, tjenstledighet intill dess -H. M:t till hufvudstaden återkommer, med förbindelse likväl för hvar och en af bemalte statsrådsledamöter, dalt, derest så erfordras, uppå vederbörlig kallelse intrada såsom ledamot i den tillförordnade Regeringen. — benna föreskrift törutsätter naturligtvis, att ifrågavarande ledamöter af konseljen skulle förblifva i hufvudstaden till dess Hans Maj:t Konungen dit återkommer, hvilket tros inträffa omkring den 17:nde dennes. Men nu hafva de, som man ser, rest åt landet, den ene till Westergötbland och den andre till Blekinge. Huru skola de då, som sig bör, kunna uppfylla det vid den dem beviljade tjenstledigheten fästade vilkor? Skulle kanske den t. s. Regeringen, om deras nårvaro i konseljen ersordrades, sända kurir efter dem, för att kalla dem till deltagande i de inom statsrådet socekommande öfverläggningar? Eller skall den uppskjuta de olsverläggningar, i hvilka de borde dellaga, till ett annat tillfälle? — Efterskickas de medelst hurir, så är ju deras utslygt ät landet åndamalslos, och de hinna nåppeligen upp till bufvudstaden innan II. Mit sjell redan der inträffat och återtagit regeringen. Uppskjutas ater ölverläggningarne, så blir det allmänna derigenom lidande. — Ett tredje gilves icke i detta fall, så vida man ej vill antaga att den t. s. Regeringen på vinst och förlust asgor de ärender, vid hvilkas handläggning de bortreste statsrädsledamöterna hunnat beböfva vara närvarande för att tillbanda gå med räd och upplysningar. Men hvad skulle väl Konungen, hvad nationen säga om ett sålunda fattadt regeringsbeslut? — Vi blott påpeke förhållandena, jemlöre dem med hvarandra och — fråge. Östsötha Correspondenten berättar. att DD. M.