Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1847, sida 2

wm3m:um:7:.::t: e IR AEA BRER, — wrQAQQcWSq w— I I 0Ocq aenF ajq wwww ——LLLL den inuevarande är varder mer än vanligt fördröjd, pröfvat nödigt att, till närmare betryg ggande emot brist inom landet å de allmännast erforderliga födoämnena, härigenom stadga och förordna, att ifrån kungörandet häraf och intill den 15 nästk. Angusti äfven andra Spanmålsslag, än de ofvannämnda, jemte gryn och mjöl deraf, äfvensom Potates samt Bröd, icke må till orter utom riket utföras; dock må hvad af sädane varor vid kungörandet häraf redan är å utklareringsorten, med bestämmelse till hamn utom Sverige, inlastadt, enligt förut gällande föreskrifter utklareras. Det alle, som vederbör, hafve sig hörsamligen att esterrätta. Till yttermera visso, hafve Wi detta med Egen hand underskrifvit och med Wärt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 28 Maj 1847. 8.) (L. S. Under Hans Maj:ts, Wår Allernådigste Konungs och llerres frånvaro, Dess tillförordnade Regering: CARL. Arved Posse. O. I. Fåhreus. C. A. Gyllengranat. A. F. Kormelin. Man kan icke annat än förundra sig öfver den brist på konsequens, hvilken förefinnes i de båda Kongl, kungörelserna af d. 15:de och 28:de Maj. I den förra stadgades nemligen, att den icke skulle träda i kralt förr, än nio dygn efter dess promulgerande, och i den sednäre äter föreskrifves, att det i den omförmäldta förbudet gäller från kungörandet af detsamma, Ilvad kan vara orsaken till denna olikhet i lagbestämmelser, som röra en och samma Sak? — Togs vi den förras utfärdande i beräkning en Söndag, då den från predikstolarne i riket skulle uppläsas, så; borde äfven samma beräkning hafva lagts till grund sör den sednare, och ansåg man åter vid utfärdandet någon dylik princip icke behöfva komma i fråga, Så borde den ej heller hafva ifrågakommit vid kungörelsen af d. 15:de Maj, då man alltid haft Jet trängande behofvet och den till följd deraf nödiga Skyndsamheten :att skylla på. Af de med dagens post ankomna Stockholmslidningarne finner man, alt H. M:t uti extra ordenskapitel af den 26:10 i förra månaden täckts till riddare af dess Nordstjerneorden i nåder utnämna kammarrådet Johan Falkman och sekreteraren i rikets stånders riksgäldskontor C. G. Stuart, samt till kanslist vid Kongl, Maj:ts orden kamereraren i riksbokslutskontoret N. A. Fredin. Möjligtvis har denna sednare utnämning hunnal vara af den natur, att den påkallat ett extra ordenskapitel; men hvad som kunnat föranleda ett dylikt for Ilerrar Falkmans och Stuarts ulnämnande till riddare af nordstjerneorden, är nästan omöjligt alt inse. För den oinvigde tyckes det, som om dessa Herrar, hvilkas förtjenster till den kungliga utmärkelsen vi för öfrigt icke vilje ifrågasätta, alltför gerna kunde hafva förblivit odekorerade tills något afde vanliga stora stjernfallen bade inträffat. I allmänhet lefde folket, vid konung Oscar I:s tillträde till regeringen, i det hopp, att utmärkelser, sådane som de ilragavarande, skulle blifva mycket sällsynta. Strängt taget, kan man dock icke säga, att detta bepp gått i fullbordan. Stjernor, band och doktotshattar hafva äfven under den nya regimen vanhats i icke obetydlig mängd. Tillochmed en adelsman bar helt uyligen blifvit ereerad. Med så dana utmärkelser hoppades man dock, att det under Konung Oscars styrelse skulle vara slut. Nagot annat adelskap, än utmärkta bandlingars, erkännes icke nu för tiden, och den, som kan uppvisa elt sädant, beböfver icke för sill namns och sitt anscendes förhärligande inskrilvas i en riddarhusmatrikel. Vi vete något hvar, att landshöfdingen i Jemtlands län, Her A. P. Sandström, är en utmärkt embetsman; men icke tro vi, att ban blir en enda bärsmån skickligare och bättre derigenow, att han, genom konungens begagnande af silt prerogativ, blifvit upphöjd i adligt stånd. — Att den gamla s. k. kärnaristokratien skall draga på munnen och rycka på axlarne åt alla dylika nmmåzrkeleer af den kunvliga nåden är en sak