Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1847, sida 1

slär, ty derigenom kommer han att controllera sig sjeH 4). 2:o säger man, att till förekommande af en dylik origtighet, det vore lämplipare, all den person, som tilllörene halvit sortroende af att föresta det ostanämde embetet under distric-chelens sranvaro vid riksdagar 5), äfven nu dertill blef förordnad, och det lider icke nagot tvilvel, att icke densamme meriterade militaite person ännu en gång ätager sig denna besatining, om NB. den ordinarie districtchefen, al sina extra inkowster, afstår ett för besvär och resor lämpeligt honorarium, och det bör icke sättas i fråga, ait cj ord. distr. chefen gör detta, heldst det alid visat sig, huru han ifrat för att tjenstsorrättame personer af bans underlydande ma tillgödonjuta det högsta mojliga al den ordinarie tjenstemanneas loneförmäner 6), da fråga varit om permission for någon eller nägra. 5:o uppstar vid detta vicariat den sällsamma och det egna förbvällandet, om herr Bellander blic t, s. district-chef, neml. att en korps, under krigslagar och i öfrigt på militaitisk föl ställd, kommer att subordinera under en tullförvaltare, (som sjelf sorterar under civil domstol 7) och som på ordinarie stat icke inne4) InsUndaren torde ursäkta oss, alt vi icke kunne medgifva rigtigheten af denna slulsats. Kontrollen å tullforvallarens embetsförvaltning qvarstår alltid uti ifrågavarande fall oförändrad, så väl hos tullverkets högsta embetsmyndighet, generallullslyrelsen, som hos dess underordnade, tullverhets kammaroch revisionshontor. 5) Med undantag af 2 ne gånger, har tullförvallare Bellander vid alla föregående tillfällen, då så väl öfverste Prytz som dennes företrädare, öfverste Ilallencrentz, atnjutit tjenstledighet, innehaft förordnande. att förvalta dislriktschessljeuslen, och det, såsom det oss tyckes, med fulla skal, alldenstund han, om vi icke missminne oss, ända sedan år 4807 befunnit sig i tullrerhels ljenst, varit äldste tullforvallaren i södra distriktet och haft sin tjenstebefattning i Malmö, der äfven distriktchefsembeter förvaltas. Orsaken, stvarföre tullförvaltare Bellander vid de begge ofvan: nämnde undanlahslillfallena iche erhöll distriktehefsförordnundet, var helt enkell den, att han undanbad och afsade sig det honom erbjudna förtroendet att distriklehefsembetet under den dess ordinarie innnehafvare beriljade tjenstledighet förvalta. Inalles har Hr Bellander fem såärshilla gånger varit hedrad med detta förtroende. 6) Om det ej skall ligga en slags ironi i detta af insandaren dislriklchesen öfverste Prytz gisna videttur; så vete vi sannerligen icke, hvad han menat med dlelsamma. Har öfrerste Prytz verkligen så, som insändaren uppgifver, ifrat för, alt de vikarierande ljenslemamnen skulle få tillgodonjuta det högsta möjliga af den ordinarie tjenstemannens löneförmåner , så bör icke det kunna låäggas honom till last, utan snarare räknas honom till förtjenst, så vida nemligen den sistnämnde de laco erhållit tjenstb dighet endast och allenast för skötandet af sina nöjen och icke för vårdande af sin i statens ljenst försvagade helsa, då en billig jemhning mellan den ljenslledige och tjenstförrättaren alltid bör ega rum och bäst enskildt dem emellan uppgöres. 7) Insändaren har i allmänhet fullkomligt rätt i detta sitt råsonnemang, och vi have mer än en gång yrkat, att tullverkets civila och militara horpser skulle shiljas ifrån hvarandra och ställas under surshilta chefer. Ingen regel är dock så allmän, att icke något undantag derifrån kan göras, och detta är just handelsen uti ifrågavarande fall. Insändaren torde nemligen erinra sig, alt kustbevakningskorpsen, såsom militärkorps och