INSANDT. Genom tid efter annan utfärdade kungörelser, sednast den 8 Maj 1845, har Konungens befallniogshafvande i länet, vid 15 Rdr 46 sk. b:ko vite, anbesallt kronobetjeningen, att i afseende på allmänna vägarnes inom länet iständsättande tillse, bland annat, icke allenast att vederbörande tillbållas inflytta sina gärdesgårdar der inkräktningen å landsvägen är olaglig, och hvilka inkräktningar redan då hade ärligen tilltagit, utan älven att stenar, till 44 å 42 lods vigt, icke så samlas i högar vid sidorna af vägen; hvarjemte våghållningsskyldiges uppmärksamhet blilvit fästad på iakttagandet af dessa föreskrifter, till undvikande af de kostnader, som, i båndelse af försumlighet, komme att drabba vägbållare, genom våglagningens verkställande för lega, emedan kronobetjeningen icke fick godkänna någon väg, vid hvars iståndsåttande olvannämnde föreskrifter ej blifvit följda. Huru dessa Konungens befallningshafvandes fös reskrister blifvit följde, kan lätt skönjas, om man från Götheborg gör en liten utfart till Jonsereds fabrik, då, hvad iuflyttandet af gärdesgårdar angår, vid lägenbeten Udden i Partilleds socken, kan få beses en gårdesgård, som på vägen blilvit inflyttad 2, (mark: Två) alnar; (lärande de till nämnde gärdesgård gränsande ågor tillhöra bandl. Å. Jonsson på Högen) och hvad dernäst vidkommer stenars samlande i högar vid sidorna al vägen, så finnes väl ej på nämnde vägsträcka nägra dylika bögar af stenar till så lög vigt som 414 å 42 lod stycket, men deremot stenar af flere lispunds vigt, liggande slereslädes, dels spridda, dels hopade, än i de vid vägen varande diken, (en ny invention att belordra vattnets aflopp) än vid sidorna af vägen, ja på några ställen närmare 13 in på vägens bredd. (Det sednare ett medel att befrämja en lättare kommunikation.) Dessa oskick, ingalunda hedrande för de jordägare, som dertill gjort och göra sig skyldige, kunde lätt undvikas, om jordågarne blott villo betänka, att allmänna landsvågarne icke äro nägon tillhörighet endast och allenast för dem, som derintill hafva sina ägor, utan en det allmånnas gemensamma egendom, som borde vara sredad både för skamlösa inkräktningar och för att vara upplagsplats för den sten, jordägarne till sina gärdesgärdars anläggande framföra, uvilken sten lika så väl och med mera rålt kan läggas på deras ågor. — Det vore väl om höga vederbörande, med anledning af nu anmårkta forhallande, vidtogo de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna loranleda. — i. —