Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1847, sida 1

rum äro bestämda för 20 sångar, men ersaren. beten har visat, att de måste inrymma, ölver vud taget, dagligen omkring 50; det är de ständigt 40, som egentligen ej hafva någon plats, M Likväl bar detta ej ådragit sig allmänhetens) bjertande, så länge de arme, inom dessa m ka, trånga och osunda rum instängda serna voro friska; men, sedan nerssebern utbrutit ibland dem, inser hvar och en hvilken sörpestad luft de så sammanträngde menniskorna måste inandas och huru vådligt detta är, icke allenast för så väl de friska ibland dem, som de sjuka, utan äfven för hela staden. Men icke nog härmed, så bedröfligt det än är; nej! till råga på eländet voro i dessa mörksens boningar två räm upptagne för tvenne fångar, som undergingo fängelse vid vatten och bröd; och i de trenne återstående rummen voro 81 — säger auatioen sangar inpackade, bvilka naturligtvis ej fingo ligga, utan mäste sitta och stå som packad sill, under det elfva utaf dem; i detta belfvetiska qval, lågo sjuka i nerffeber; — Föreställom oss alt stå instängd, utan möjlighet ätt förskassa sig ett andetag frisk luft, med bufvudet upp emot taket, omgisven af denna, af 44 sjuka och så mycken osnyggbet förpestade, varma, eller rättare sagdt upphettade lust, och gorom oss ett begrepp om att ligga sjuk under sådana förhallanden, så är det väl ej ölverdrilvet att kalla detta en torlur; och manne desse olychlige ej redan undergatt tillräckligt bärdt straff för sina sorbryelser? Betänkom ytterligare vådan af smitlans kringspridande, då desse af denna sjuklust genomirångde menniskor komma i beröring med skjutsbönder och kringsoras till andra fängelser och tingställen! Vilja vi slutligen föreställa oss den mojligheten, att någon eller nägra af dessa langar voro oskyldiga ; kan någon wensklig förmaga då ersätta dem det oforskyldia lidande och den väda for deras lif, som dem tillsogats af blott bristande arrangement? Troligen finnes detta misssorhallande emellan fängelse och ssangpersonal på flera ställen, och der det finnes ropar menskligheten på snar förändring och är ej belåten för tillfället med förespeglingen af prägtiga cellbyggnader för framtiden, utan kräfver vederborandes skyndsamma anskaffande af utvidgad local, samt att rum byras intill dess nödig tillbyggnad ninner verkställas. Man besinne, att der någon menniska genom likars sorvållande lider eller dör, utan dom och ransakning, — der ljuder ännu denna heliga stämma, som i tis dernas början hämnande frågade: — hvar år din broder Abel ? —8—97p.