rige och Norrige sinsemellan träffat en öÖsverenskommelse, i hvilken ömsesidiga fördelar och rättigheter blifvit beviljade, och sedan det ena rikets handel, sjöfart och öfriga iudustri under loppet af mer än 20 är kunnat fritt tåsla med samma industrigrenar i det andra riket, nu, detta oaktadt, skulle från der ena partens sida kunna uppletas tillräckliga skäl till att rubba de sorhållanden, som sålunda hafva bildat sig, antingen från den brist på näringsflitens uppblom string, hvilken man uti det ena riket trott sig i i en eller annan väg varseblilva, eller från en derstädes existerande önskan, att i alla möjliga grenar af industri uppnå, om ej en öfvervigt, så dock åtminstone ett fullkomligt oberoende af det andra landet. De svenske kommitterade befara högligen, att, om på någondera af sidorna den mening skulle vinna insteg, att en fullständig tullförening mellan Sverige och Norrige icke skulle vara onsklig förr, än begge rikenas industri befunne sig på en så jemnhog ståndpunkt, att icke någoldera landets interesse i någon mera maktpaliggande rigining kunde lida något afbräck, så kommer aldrig denna tidpunkt att ioträlta. Aven så sannolikt är, att den emellan begge rikena ävågabragta bandelsförening aldrig kan komma alt ega bestånd, i händelse någotdera af dem hyllar den grundsats, att de olika framsteg, som begge landen göra uti en eller annan nåringsgren (i alseende på hvilken sörhallandet inom några lå år kan jemåka sig eller förändras i en helt och hållet motsatt rigtning) skulle gifva tillräcklig anledning att rubba en bandelsoch sjöfarts-lörening, som för öfrigt i dess mest våsendtliga delar erkännes vara till fördel för begge rikena och som blifvit ingången under den sorutsåätlning, att alla framtida förändringar i dess stadganden borde åsyfta en förökad lättnad, men ingalunda någon inskränkning i handelsförhällandena mellan de båda landen. Shulle man imellertid — under förkastande af den allmänna grundsats, att naturen har anvisat byarje land vissa husfvudsoremal för dess industriella verksamhet och att svårligen ett och samma folk kan med verklig fördel sjelf omfatta alla näringsgrenar, för att så mycket som möjligt blifva oberoende af andra nationer — från någondera af sidorna hysa dylika, visserligen icke till stadfästande af unionen ledande, äsigter som de ofvannämnde, i fråga om att ordna bandelsforbållandena mellan de begge folken; så skulle det åtminstone för Sverige, såsom ett större, fruktbarare och mera solhrikt land, vara foga skål alt för Norrige, som ät den svenska industrien blott kan erbjuda en mera inskränkt marknad, till fri tällan upplåta sitt omrade. Hvad slutligen beträffar den förlust, som den norrska statskassan lider i följd al den svenska produkter beviljade tulifrihet eller nedsåltving i lullalgisterna, vare det de svenske komimillerade tillätet att fästa KE. M:ts nadiga uppmärksamhet på den omständigheten, att den svenska statskassan å sin sida årligen får vidhånnas en lorlust af mellan 80 och 90,000 R:dr b:ho, till följe af den nedsättning i tullalgilterna, som blilvit beviljad de norrska produkter, som sjoledes införas till Sverige, oberäknadt sorlusten af tullinkomster af nästan alla landvägen insorda partier af så väl norrska som utländska varor; vidare, alt den förlust, Norrige kan lida genom den vissa svenska sabrikater beviljade tullsrinet eller tullnedsätniug, ingalunda bor betrahlas såsom ovilkorligt fortfarande eller tilltagande i samma mån som hitintills, emedan denna förlust i hög grad kommer att förminskas i samma stund, som fabriker af den beskaffenhet, att deras tillverkningar dill en betydligare del ingå i bandelsrörelsen, blifva i Notrige anlagde och ändamälsenligt skötte; samt alt ilrågavarande forminskniog i tullipkomsterna för begge statsstyrelserna tyckes vara af en underordnad vigt, i jemförelse med den fördel, som de begge rikena skörda, dels genom den närmare handelssorbindelse, som uppkommer mellan begge folken i följd al de ömsesidigt beviljade förmånerna, och dels förmedelst begge rikenas politiska forening, hyarigenom åtskilliga statsutgifter äro gemensamma samt dessförutan i kommersiellt afseende genom den sordel, som för båda nationerna uppstatt derigenom, att det ena rikets fartyg, utan bin