alt biträda det af de norrske kommitterade uppställda förslag. ; För det forsta kunna icke de svenske kommitterade medgifva rigtigheten af det sätt alt se sakerna, byilket norrske kommitterade söka göra gällande, nemligen att frågan om ileciprocitel för det ena rikets fartyg i det andras hamnar icke står i förbindelse med frågan om tullbehandlingen af det ena rikets produkter vid deras införande i det andra, och att söljakiligen begge dessa frågor kunna och böra, oafhängiga af bvaranda, särskildt behandlas. De svenske kommiltterade vilja icke bestrida, all ju denna grundsats har sin rigtighet, när fråga är om stater, som äro fullkomligt främmande för hvarandra, och hvilka, sålunda, allt efter handelns och industriens tillfölliga fordringar, ömsom kunna fastare tillknyta, ömsom upplösa sina kommersiella förbindelser. Imellan Sverige och Norrige är dock förhållandet helt annorlunda. Ällaredan straxt efter föreningen blef man uppmärksam på vigten afatt de begge rikena, i alseende på ordnandet af deras omsesidiga handelsoch sjosartssorhällanden, närmade sig till bvarandra. Efter att det första, om ock obetydliga, steget dertill bade blifvit taget genom utfärdandet af den provisoriska förordningen af den 14:de Juni 4815 (lag den 25:te Oktober s. å.) och den derigenom framkallade lilligare trafiken mellan gränsinnebyggarne adagalade, ati ett ytterligare framskridande på den öppnade banan skulle medföra omsesidig bätnad, behagade Kongl. Maj;t under d. 5:te Juni 1821 i nåder såsom sin åsigt uttala: alt det ena rikets naturprodukter och lillverkningar borde, så vidt möjligt vore, i svenska och norrska fartyg, så väl landsom sjövägen tullstist införas i det andra; och det var sörnämligast med afseende på denna Kongl. Maj:ts då yttrade åsigt, att dess svenska och norrska undersätares handelsinteressen borde så nära omständigheterna det nägonsia medgåsye förenas, som forordningen af år 1825 utarbetades. Vid den tidpunkt, då denna förordning utkom, gällde annu i Sverige, i afseende på alla främmande nationers fartyg, söreskristerne i den Kongl. sorordningen af den 40:nde November 1724, eller det s. k. produktplakatet, nvari sladgades, att främmande fartyg icke hade rättighet all i Sverige införa andra produkter, än lrän det land, der fartygen voro hemma. Vid samma tid var likaledes, i kraft af gällande sörordniugar, importen, och i vissa fall älven exporten, med främmande fartyg i Sverige belagd med sorhojda afgifter. Dessa inskränkningar gällde på den tiden, hvad de förhöjda tulloch skeppsumgälderna beträlsade, äfven norrsha fartyg, undantagandes när de tll Syerige införde endast norrska produkter, eller direkte från svensk hamn till Norrige svenska produkter, i hvilka tvenne fall de behandlades lika med de inländska. (Fortsaltes.) ——— — oe dr ÄfV—T