ooh ven elt par andra gränsorters välstånd är i aftagande, i soljd af den genom 4825 (1827) ärs sorordning förorsakade friare handelsrorelse mellan de begge rikena, under det al Fredriksball ovedersägligen deraf skördat fördel, anse dock de svenske kommitterade, att detta enskildt-stående, om än för Sverige ofördelaktiga, sorhallande icke bör föranleda till någon insbrånhning i den fria gränstrafiken, som sor ölrigt bar visat sig medlora gemensamma och olvervägande fördelar för begge rikenas undersätare langs hela riksgränsen, hvilka detigenom blifvit satte i stånd, att på det for dem fördelaktigaste sätt afsätta sina produkter och till eget behof förse sig med främmande varor. Då sålunda de svenske kommitterade hbafva lunnit, att det icke från Sveriges sida gilves nagra anmärkningar af hufvudsahlig vigt att anföra mol 4823 ärs förordning, men på samma gang al olvan ansorda grundet nödgas erkänna, att tillvägabringandet al en fullständig tullsorening sannolikt måste uppskjutas till en i detta alseende mera gynnande framtid; så hysa de den öfvertygelse, att hvarje ny anordning, som vidlages i afseende på de förenade tihenas omsesidiga handelsoch sjosartssorballanden, bör ianehalla sadana bestämmelser, att de, langt ilran att lagga hinder i vägen för en blifvande verklig tullsorening, tvertom bör lätta osvergangen till densamma. På grund häraf, och med sästadt kufvudsakligt afseende på bvad Bikets Ständer i underdanig skrilvelse af d. 15:de Februari 1843 hos E. Mit anlört, betrållande sordelarne al en lika tullbehandling af de från det ena lill det andra riket insorda varor, antinsen införseln försiggår landvägen eller sjoleledes, hafva de svenske kowmitterade önskat och föreslagit, att kowmittgens gemensamma sorslag Shulle byggas på soljande tvennne grundsatser, nemligen: 4:mo fullkomlig reciprocitet vid behandlingen af det ena rikets fartyg i det andras kumnar, sådan som den lillillills egt rum, 2:d0 tullfri in och utförsel af det ena rikets naturprodukter och tillrerkningar, både sjöledes och landvugen till och från det andra rihel. — ba imellertid de norrske kommilterade, på grund af den sorminskning i de norrska tullintraderna, och af det mehnliga inflytande på Norriges aherhruk och industri, som de hafva befarat skola uppstå, så sramt den i ofvananförda andra punkt uppställda grundsats antoges, icke halva kunnat biträda detta forslag, utan tvertom fordrat foljande inskränkningar i de förmåner, som nu åro tillerkände det ena rikets tillverkningar vid deras införande i det andra, nemligen: 4) rorande införsellandväigen, att nalf tull skall erläggas för band, garn, irad, strumpor och väfnader af alla slag, i stället för att denna tullafgift för det närvarande endast gäller samma artiklar, när de äro forsardigade af bomull eller ull; och 2) beträffande införseln sjöledes, alt artiklarne rassineradt socker och sirup skola beläggas med hel i stället för half tull, såsom för dem nu uppbäres: så hafva de svenske kommitterade under sådana omständigheter, bvad beträffar inlorselsalgisterna, funnit sig föranlätne att endast påstå, det alla i förordningen af 48235 derföre stadgade bestämmelser mi oförändrade varda i kommittens förslag upptagne — en fordran, hvilken de så mycket mera funnit sig befogade att vidhålla, som från norrska sidan ingen fråga om revision eller någon hufvudsaklig förändring af bemälte Kongl. förordning blifvit väckt, och som, enligt hvad de nortske kommitterade här ofvan hafva bekräftat, icke någon allmän och särdeles befogad klagan öfver förordningens inflytande afhorls. Då de norrske kommitterade ulförligen hafva gjort reda för de grunder, på hvilka de stödja sin fordran om en förändring i föreskrifterna om införselstullen, torde det nådigst tillåtas de svenske kommitterade, alt här nedan i korthet MM Pares