Kan en Representationsresorma under nuvarande förhållanden genomföras i Sverige? Andra artikeln. Vi bafye yttrat, det möjligheten att nu, det vill säga snart och under nuvarande samhälls-ställning i öfrigt, tillvägabringa ståndsrepresentationens relormerande till en, så mycket tidsförhållandena medgisva, folkets behof och förnuftiga fordringar motsvarande, solkrepresentation, bufvudsakligen, och vi hunna gerna väga säga, endast beror af Borgareoch Bondeslånden. Det är detta pistaende, vi här nedan vilja närmare förklara: alltid under förutsättning, att Regeringen uppriktigt vill medverka till reformen. Om man ej med assigt, eller af förkärlek för förutfattade meningar, fördöljer för sig det rådande allmänna tänkesättet, skall man icke tveka att såsom obestridligt antaga, att svenska solket anser nyssbemälte af städernas borgare och landets allmoge utvalde stånd såsom sina egentliga representanter, samt betraktar Ridderskapet och Ådela samt Preste ståndet blott såsom uttryckande en iaktions, några såtaliga blassers och i det politiska samhållslifvet uumera föga vigtiga interessens ombud. Denna opinion bar till den grad stadgat sig, alltsedan 1828 —50 å rens riksdag och i synnerhet genom dessa två privilegierade stånds beteenden 1840 —41, samt vid sista riksdagen, att den vunnit en fastbet, hvilken ingenting, icke en gång stora eftergifter, numeta skall kunna rubba. Man frågar sig icke mera, om riddarhuset och prestestandet hunna påråknas för folkets sak, utan, alltid erkånnande de vackra enskilda bemödanden, som inom dessa stånd olfra sig för att bringa till besinning de egoistiska majoriteterna — antager man, att dessa majoriteter komma, steg för steg, alt bestrida relormens framgång och frågar ickelängre derefter. . Man frågar blott: huru och hvarom skola de begge ur folket valda stånden kunna förena sig? Äro de att påråkna för en sådan förändring i solkrepresentanternas valsätt, organism och lagstillnings-behörighet, att vi, i likhet med brödrafolket, kunna få en redbar, kunnig, en, genom det allmänna förtroendet, den allmänna viljan verkligt uttryckande national-representation? Det är väl sannt, att denna fråga icke så allmänt, icke så tryggt besvaras med ajalo som man borde hunna önska. Men likvål siuner man, att opinionen redan år 4840 bade vunnit en betydlig slyrha i jemförelsen med år 4834, angående de begge ståndens behof af samdrägt och allvar — och om denna opinion icke med alldeles samma styrka utvecklade sig år 1844, måste skälet dertill sökas i sårskilte förhållanden, som vi äfven snart skola värmare vidröra. Den har ikvålenu åter så utbredt sig i sinnena; åsynen af de olillsredsställande verkningarne af ett inom dessa stånd eftersatt eget strälvande, under loppet på en ny regerings goda vilja och förmåsa, har redan så tillräckligt öppnat folkets ögon or nödvändigheten af en fast sammanslutping nellan dem, alt man bör kunna antaga, det riksdåsmannavalen detta år i allmänhet skola ske i len anda, att det stora vilkoret för en landets lältre framtid kan uppnås. Vi vele väl, att mn på vissa håll råknar på ett annat förhällame; och med en knappast förställd skadeglädje tro somliga sig, i åtskilliga regeringshandlingar och uti nägra den sista riksdagens mindre välbetäkta åtgärder siana en anledning för borgerskapt i städerna att skilja sig ifrån bondeståndet sak och bevaka det gamla privilegiivåsende med all den ensidiga styrka, som ständsrepresetationens splittrade former tillåta, Men vi besae icke så svåra soljder deraf. Estertankan oc tidsandan skola förena sig, att i all sin klarhet ramställa vigten af en nära sammanhallning; ch då på en gång, genom striden med de begg andra stånden, fosterlandets dyrbaraste interesse visa sig i fara, böra hvarken nårings-, handels-eler privatbanks-interesset kunna lyc