egare hade bos auktionsförrättaren anhällit, alt denne ville bjelpa honom ur sin lorlägenhet sålunda, att ban anmodade någon person, att i sitt namn, men för bondens räkning, inropa hemmanet. Bonden, som hoppades derigenom åter komma i besillning af hemmanet och sedan hade godt hopp att kunna reda sig ur sin ögonblickliga penningeförlägenhet, losvade auklionsforråttaren nöjaktig diskretion, och denne å sin sida lofvade reglera bondens angelägenbet enligt önskan. Å auktionsdagen inbjöd — naturligtvis utan all biafsigt — auktionsförrätlaren en af asina intimare vännera (till besök hos sig å tingsstället,, der auktionen skulle hällas. Den aaktaingsvärde vännena infann sig och underråttades då, att här vore detwas zu verdienena, och befanns genast — om af denna anledning eller af medlidande för den betryckte bondön, lemnas derhän — betedvillig att ätaga sig hemmanets inropande. Auktionen företogs och d4vännena stannade för högsta ropet, som med klubbslag befästades. Bonden erhöll derpå auktionsförrättarens anvisning alt uppgöra sin affär med d4vännene hvilken vore allmänt känd såsom en dädel och oegennyuig man. 4 Glad hastade bouden att öppna underhandling med 4vännena, men hans glädje nedstämdes betydligt, då denne, såsom villkor för hemmanets ölverlåtelse, fordrade i ersättning för sitt besvär en astrådessumma af 2000 Rdr. Bonden baxnade, men bjöd icke destomindre först 2, sedan 500 Rdr o. s. v., samt sträckte sig slutligen ända till 4000 Rdr. Men davännena bade plötsligen blifvit så öfverväldigad af böjelsen att sjelf blifva landtbrukare, att ban icke kunde förmås att uppoftra denna för mindre pris, än den förstnämnde summan. Foljden blef naturligtvis den, att ingen uppgörelse kunde ske, och att bonden gick från bus och hem och stod på bar backe; men avännena gjorde — om med eller utan kompanjon, kan man ej så noga veta — en rasande god affår. — Sadan uppgifves historien, och kommentarierna må lasaren göra sjelf. (8. )) Mariestad. Sedan Kongl. Styrelsen ölver fängelser och arbetsinfältningar i riket till kongl. Maj:t i underdänighet framställt förslag om Läckö Slotts på Kållandsö användande till förvaring af gröfre brottslingar eller lisstidssångar, och detta förslag blilvit remitterallt till vederbörandes hörande och utlatande, så har Länets husbållningssällskaps aldelning för orten kring Lidköping, efter hället sammanträde, beslutat ingå till hongl. Maj-t med petition att bemålde förslag icke mätte vinna nadigt bifall. Denna petition har nu till konungens befalluingshafvande iagatt, med begäran det kgs Befyde ville unåerstödja densamma. kgs Belbde lärer för sin del balva godkänt petitionärernes önskan och de för densammas vinnande i underdanighet förebragta skål, och således i underdanighet afstyrkt Kongl. fanastyrelsens sotbemälde förslag. (M. IV.) Carlskrona. Ångl. Svenska Lejonet, som sjönk vid brobänken, upptogs förliden L: irdag, efter stora ansträngningar. Man omtalar upptagandet som ett särdeles vackert och väl uttordt arbete. Fartyget intogs genast i Docka all öfverses, men torde näppeligen blifva fullt i ordning till den bestämda tid, dådet bordt afgä till Ystad. — Från landsbygden hlagas nu dageligen allt mer och mer Öfver sådes-sorrådernes aftagande. På flere stållen lärer total brist på säd vara att mycket snart befara, om ej tillförsel intråssar. Ålven i ståderne lära upplagen vara ringa, och ehuru isarne bär äro nåstan alldeles borta, torde sjöfarten från andra orter icke vara att allmänneligen påräkna på ännu 14 dagar. Under sådana förhållanden lårer fråga uppstått om utlemnandet af säd ur hronans magasiner, en åtgärd, som, om ett ögonblickligt behof tarlvar att afhjelpas, mäste hogligen gillas. (Naj.) SATA DEKOR GÖTHERORG I bref från Stockholm af den 1:de dennes bar underrättelse ingatt, det Kongl. Maj:t i nåser beviljat härv. handelssocietels och Herrar ldstes hos II. M. Konungen gjorda anbällan i 3 Aaro cAMmMmaAr få ha.