KORRESPONDENS. Stockholm den 9:de Apr. 4847. Den nya sörordningen om sockenstämmor i Stockholms stad, har nu blifvit synlig i Forfattnings-samlingen och intagen i tidningarne. Den afbjelper icke bristen af en gemensam representation för bulvudstadens bela menighet. En sådan inrättning, såsom innebärande en möjlig typ för en allmän national-representation, eller åtminstone till lämpliga val-sormer, bar man undvikit; men den innehaller i åtskilligt annat tydliga bevis på regeringens välmening att medla emelJan de sastighetsogandes och icke-saslighetes-egandes anspråk, samt genom: rösträtt för bolag — ett erkännande asfassociationsprincipens samband med samhällets och individernes ömsesidiga rättigheter. Egentligen och då man betraktar hela förotdvingen, liksom allt annat nu ifrån Regeringen utgående, såsom blott en osvergångsåtgärd, en trösteoch smekningshandling, ämvad att förlika å alla sidor ängsliga och otilllredsställda interessen, hade knappast någon hunnal vanta mera, helst om regeringen balt beslulsamhet nog att borttaga utur kommitlö-jörslaget det nu mera olämpliga stadgandet om prestershapets sjellskrilvenhet till ordförandebetattnivg i ockenstämma, då dess föremål icke angår ecklesiastikeller religions-angelågenheter, samt om det orimliga misssorhallandet, att den ene der kan få rosta för 20 röster, då den andra blott har en röst, icke i förordningen sanhtionerals. Men -det förra bade varit att störa presterskapet, som envisas att alltid agera de förnämsta inom hyrkans murar; det sednare skulle visat ett obervende at penning-aristokralien, bvilket icke eges. Denna har redan vuxit den utarmade massan af nationen så öfverhuivudet, all den med hvarje dag på samma sått äfven växer öfver den försvagade regeringen. Det tyckes på allt; som shulle vi vara domde alt se den öfverväldiga bade lagstiltving och förvaltning, innan odrägligheten af dess välde sörmår återtvinga den i sin rätta plats: den, som ej af penningen, utan blott af allmänna förtroendet, sorlänas åt medborgaren, Det säges, all mycket bryderi skall råda, angående besättandet af landtförsvarsdepartementets chessplats, då general Peyron lärer önska alt tedan före riksdagen algå. Förlägenheten lärer vara temligen stor, då man hör såsom kandidater ifrågasättas personer, hvilka i intet afseende, bvarken genom militäriska egenskaper, eller medborgerliga förtjenster, kunna anses dertill qvalilicerade. Ifrån respektive kommitteer höres ingenting. Representations-kommit:cens redaktionsutskolt tros vara färdigt med sitt opus, när som helst, blott man vill — samla kommitteen åter. Bränvins-kommillten är åfven på god våg att få sitt arbete färdigt, men de vidunderliga profbränningarne skola ej hafva svarat emot förväntningarne. Kommitterade lära med lilsfara köpt den ersarenheten, att man ej bör leka med ånga och sprit. Angående Judarnes petition hade Allehanda i går några ganska vackra tankar af 40nkel Adam. Angående saken böres ännu ingenting annat, än att utlåtanden blifvit insordrade från konsulaten å flera staters vigtigaste handelsplatsar, rörande mosaiska strosbekännares nu derstädes åtnjutande rättigheter m. m. I allmänhet synes en forsonligare anda nu råda öfver allt här i landet, än då för tio år sedan samma fråga var väckt. Man synes hasva kommit ifrån de vidunderliga sarhågor, som då rädde mot emancipationen, och uppfattat frågans rätta beskaffenhet, som är: att det blott gäller erkännandet af grundlagarnes och allmänna lageus tillämpning, äfven på sådana infödda eller naturaliserade svenske män, som tillhöra mosaiska bekännelsen — en trosbekännelse, som egenlligen hyllar samma sedliga läror, som den christna. Med den konservativa tidningen, som väckte så mycket onödigt bekymmer på vissa håll, sy