HN SÄNDT. Ett ord i sinom tid. För någon tid sedan lästes i Tu. tidning en uppsats, undertecknad af: deputerade, hvilha togo det illa vid sig, att en patron, vid tillsättandet af ett ledigt patronelt pastorat, icke ville lästa afseende på församlingens önskningar. Ått en patronus ecclesie, hvars rätt såsom sädan är obestridlig, också vill utöfva den, kan ingen förtycka, som förstår något; men saken har en vida betänkligare sida, som likväl ofta förbises, och, hvad som väcker den största lörväning, af de sokande presterna sjelfva. Vi mena de afskyvårda vilkoren, som vid slika tillsättningar någon gång göra sig gällande. Vi reservera oss uttryckligen från att härmed hafva velat insinuera, det den ifrågavarande patronus skulle utofva någon simoni, och göra det så mycket mer, som personen är oss alldeles obekant, men när något sådant är i fråga, så tveka vi icke att kasta största skulden dertill på presterna sjellva, hvilka, ifall de icke låta laglig ordning, utan penningar, för sig oppna dörren till et pastorat, då icke annorlunda än jesuitiskt kunna losa sig ifrån sin prested. Då presteden, aflagd vid Herrans altare, ålägger att icke genom stämplingar och olaga medel söka sin befordran, så hemställes till desse unge löpare af Midian, huru de skulle blifva till mods, om i pastoral-examen den frågan blefve dem förelagd: kan en rättsmnig prestman, utöfver hvad laglig ordning bjuder, underhandla om ett pastorat och förblifva sådan? Prosit.