2 — — INSÄXNDD d.. Vid tillsättande af de mindre tjenster inom staden, som tid efter annan blifvit lediga, bar man förmärkt, att ibland sökande alla de, som varit borgare inom staden, dels blifvit alldeles förbigångne, och dels, när man någon gång utnämn: en sokande ibland dem, har man ej sästat något afseende på de sokandes större behof al en sådan tjenst, utan endast på anseendet al de gynnare, en eller annan kunnat vara nog lycklig att ega. Såsom bevis på det förstnämnda förhållandet torde man få erinra, hvad som ännu lärer vara i friskt minne, neml. huruledes direktionen vid stadens allmänna sattigsorsoörjning tillsatte en tulltjensteman till bokhållare derstådes, oakladt ett stort avtal sökande, som i mänga år såsom borgare bidragit till underhåll af samma inrättning, dertill bade anmält sig, och att ibland detta stora antal många voro likaså skickliga till tjenstens bestridande, som den utnämnde. Vidare tillsattes af Urt föreståndare vid Gotbeborgs stads fattighus såsom inspektor en yngre man, f. d. underofficer vid slotian, ehuru älvenledes till denna tjenst rätt mänga, som varit borgare i staden, dertill anmälte sig. Att ibland desse utse en passande person till förbemälte befattning och såmedelst bereda honom utkomst, hade väl varit mera i sin orduiog, alldenstund denna stftelse tillkommit endast och allenast för att vara en fristad för älderstägne borgare och deras hustrur. Vid den af drätselkommissionen tillsatta samnmätare-tjensten kan väl i så måtto ingen anmärkning göras, som utnämningen träffade en person, som länge i staden drifvit borgerlig rörelse; men då ibland de 14 sokande funnos minga, som hafva stora familjer atl forsörja, och som till tjensten hunnat vara likaså skicklige, sour den barulöse, hvilken nu erhöll tjensten, så hade väl någon af desse dertill vatit mera berättigade. Till vederbörandes behjertande framställes alltså den fråga: om det ej vore rättare (man vill icke hår vid lag åberopa menniskokärlekens, utan helt simpelt den kalla beråknin gens fordringar) att vid sliha tilllällen soreträdesvis ihågkomma en familjfader, på uvars omsanka så mångas bopp och bergning bero, då skicklighet och öfrige prestanda för öfrigt äro lika? bet blir annars en naturlig soljd, alt denne, äfven med den största ansträngning och den redligaste vilja att sig försörja, nodgas, då hans kraft är bruten och hans förhoppvingar gåekade, med sig och de sina falla samhället eller dess vålgörenhetsinrättningar till last. Ibland de sökande till den sistnämnda belattvingen besann sig en, som under flera är med en talrik familj dragit sig fram i knappa omständigheter, samt under denna tid sruktlost sökt icke mindre än 49, säger nitton, tjenstebefattningar, eburu hans förmåga blifvit fördelaktigt viisordad vid de många, lonlosa, kommunala bestyr, med hvilka ban fortsarande blilvit ihågkommen. Au utgången vid samnmåtaretjenstens tillsåtande berodde på en utom drätselkommissionen varande kraftlutl vilja? är bekant, och då maktspråket D...ni min anda skall icke han ha tjensten! var uttaladt, skedde utnämningen i öfverensstäömmelse dermed. Ålshilligt kunde ännu vara atl tillägga i samma ämne; men detta torde för denna gången vara nog, för alt ådagalägga, huruledes de framtida utsigterna till utkomst ej äro mycket losvande för många af oss. Skattdragande borgare. INSÄNI A. Till Replikanten i Illandelstidaingen för den