INSÄNEDT. Vårt lif är en v som röres en ti 1 svallande tåg vid vindarnes strid. När lugn blir på haf då slumrar hon af vid stranden hon kysst. NIKANDER. Långt här ifrån hemmeis stränder, olver allantiska hafvets vågor till frihetens land ilar vär sorgsna tanka, ty der har nyligen en graf slutit en väns jordiska qvarlesvor i sitt sköte. I sin lelnads hozsommar, under den kraftiga manuaäldrens fulla verksamhet lemnade nyss en halvets son föräldrar och vänner, egnande dem sina sista stunders tankar, ehuru de ej en gång ega den trosten att få fälla en saknadens tår vid hans graf, eller med något kärlekens minne ulmärka det ställe, der hans stolt gommes. bet är derföre som vänskapen nu känner sig uppmanad, att, ehuru med matta och osullkomliga drag, söka atergifva den hädangångnes manliga bild, sådan som han här under sin korta jordisha tillvaro framträdde. Saknade vän! Länge skola vi minnas dit flardfria, redbara väsende, ditt manliga allvar, ditt oppna, oforställda och vänsasta sinne; minnas, huru du så ofta följde ditt vålgörande hjertas ingilvelser i handlingar , värdiga din lyckliga och oberoende lesnadsställuing; minnas, huru du i den fortrogna kretsen stundom öfverraskade dina vånner med ditt mångsidiga vetande, då du, glad och upprymd, öppnade dess förråder, der mången kunskap gomdes, tillämplig äfven utom det lelnadsyrhe, du valt; huru du med tankar och bilder ur din älsklingsskald Byron kryddade samtalet och buru du någon gang i ingifvelsens ögonblick sjell förstod att i bunden stil hlåda dina tankar. Vi minnas älven sluteligen hvad du kunnat vara för andra, för dig sjelf, för diua djupt sörjande föräldrar, för dina vänner, om ej denna lyckans nycksullhet, som så ola sorbittrar sjomannens lif, härdt pröfvat din kraft, och dimomhöljt din lefnads horisont samt om ej döden bortryckt dig i dina halfva dagar. ITaligt undergilne en högre viljas ledving, skola dock äfven dina närmaste och de som djupast och mest smärtande känna sin förlust, till sin tröst minnas, all uu. Äk—k—k — ——B äV—ä— — — ——————