Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1847, sida 2

FFMHN Landisorten. Carlskrona d. 50:de Mars. Sedan Lånsstyrelsen insordrat och erbållit uppgifter om tillståndet i Länets alla socknar, lärer resultatet häraf blifvit vissheten att nöd finnes i flere delar af Länet, dels i afseende på föda för dagen for, en mängd fattige och arbetslöse, dels i afseende på tillgång till utsäde för en stor del mindre jordinnehafvare; samt att tillståndet är värst i Östra Hårad, och der synnerligast inom Christianopels socken (hvarest, lika med Lösens och Agerums, alldeles inga sattigvårds-anstalter lära finnas), dernäst inom vissa socknar af Medelstads, och i Bräkne synnerligast inom Moby socken. — Lansstyrelsen lärer hos Kongl. Maj:t anmält vissa socknars anbällan om understöd. Förliden Lördag hade Länets Ilusbållningssällskaps Förvaltnings-utskott sammanträde, som, efter anmodan, älven bevistades af t. s. landssekreteraren R. Trägårdh och 4. s. landskamreraten llartelius, hvarvid de vid tillfället nårvarande utskottsledamöterne, jemte t. s. hir landskamrerore och landssekteterare, besloto att, säsom enskilde, bilda en slags undsåättningskommitlk, och med en adress vända sig till Länets lyckligare lottade innevånare, för att bedja dem, medelst understod i säd, potatis eller penningar, så mycket som mojlizt söka lindra deras i svåraste belägenbet varande medbröders belryckta ställning. UUfvudsakligen alses härmen att till dem, som omöjligen på annat sätt kunna sadant anskaffa , bereda tillgång till utside, dels gratis, dels såsom lån, att äterbetala in natura, på det att icke, om jorden på flere ställen blir obesädd, den naturliga följden af ännu större nöd till anästa är må inträffa. Dock är meningen, om hjelpsamheten visar sig så slor, som man gerna hoppas, att äfven utdela direkta understöd till lissuppehålle, der nöden är som störst, och andra medel dertill icke kunna ulsinnas. N.) — säsom bevis på den här i landet ridande manien att draga folk inför rätta for d obetydligaste lagosverträdelser, förtjenar onnämnas , att en kyrkoherde i Jönköpings lär sistlidne höst genom ortens länsman lät lilldla en fattig backstugugumma för det hon på hansgärde asskurit rågbrådd till ett värde af 2 sk. anko. Gumman blef af båradsråtten dömd att bör bälften af det snattades värde med 4 sk. anko, undergå enskilt skrift, godtgöra presten 3räset med 2 sk. och ersätta ett vitine med 6 sk. banko. På sådant sätt kan det väl lycas att uppbringa brottmalsnumeråren till en enorr böjd; men om man dermed verkar något godti moraliskt hänseende, torde vara ganska Joblematiskt. (I. .