Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1847, sida 2

INSÄNDT. Til. täcktes i llandelstidningen låta benäget intaga följande: Om ungon bortgifver annans tillhörighet och orättvisa deuli varder i ljusan dager lagd, bjuder då ej en inre lagstiltare att aterstalla det orått bekomna, älven innan lagens mellanhomst hinner rättelse astadhbomma? Det torde icke förnekas, alt denna fråga bar nagon tillamplighet på. den sak, byarom nu tvislas mellan domkapitlet och Christine sorsamling härstädes. All sorstnämnde myndighet rakat bete sig oväll, är allmänt erkändt af dem, som tagit kännedom om de publicerade handlingarne, och troligen inses det al domkapitlet sjellt. Ått lagens atzärder för råttelses vinnande ej hunna vara skyndsamma, år lika naturligt som tält insedt, men att den upplyslare rättskänslan, i fall bon ej är missiverad at annat höll, ej verkar till sjellmant afträde, torde soresalla en hvar nagot Yiquant. Inavåndas kan visserligen, att konsistorium tillsatt den nu sjenstsorråttande vikarien vid nämmde sorsamling, men då det är alldeles ostridigt, att denna auktoritet icke åger rättigbet dertill, utan tvertom är uttryckligen förbjuden göra sådant ingrepp i privilegierna, så följer ju deraf otvunget och solklart all vikarien icke kan ha större rätt alt forrätta tjensten, än konsistorium bar att tillsätta honom — således ingen. lledern att vilja sortsarande disponera en sak eller egendom, äfven sedan dess olaga flång blilvit fulit ådagalagd, synes insändaren något tvetydigt, och man bör ej glömma regelu, att, anår skalkar läcka dig, så följ icke. o Det är ganska troligt, att slera återstående, obehagliga ätgärder kunde förekommas, om vederbörande visade en smula aktning och eftergift för församlingens lagliga rättigheter, och in