Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1847, sida 1

lighet för egna idger. Men hvem har då förut sökt inbilla folket, att det blott borde hoppas, vänta, jubla af förtjusning, och derigenom, om möjligt, försvagat dess interesse för sina angelägenheter? tlvilka ideer är det folket skall anlaga, i stället för dem, som, på grund af dess erfarenhet under gamla systemets bedröfliga tid, blifvit hos det utbredde, gillade och nära mognade, då på en gång Allebandas förtjusning manade det att asfstå ifrån hela det vackra principutvecklingsarbetet och sjöng äter personliga lofsånger? Är det Allehandaidöer, som solket då skall antaga sasom trosartiklar? Vi tro det icke komma att ske nu, och äfven en höger-bel-omsväng af Allehanda torde icke vara i stånd, att äter samla omkring denna Kongl. liberalism, for hvilken Allehanda så länge varit ett slags halsofsiciel organ, någon allmännare opinion, Deremot befare vi icke på lingt när de af Allehanda sörespeglade vädor, af det konservaliva partiets styrka — Allehandas mönster-rulla må nu vara så tillförlitlig, som möjligt, och älven vakanserna, räknade med i effektiva styrkan. För var del se vi icke, och hafva aldrig kunnat osvertyga oss om personernas så stora vigt. Vi halve dertill redan, under de visserligen icke mycket bugnande, men dock lärorika fyra årlionden, som nära förflutit, sedan vår minnesvärda revolution, sett huru mycket principer betyda, emot personernas dockspel. Det är sannt: de hafva ej segrat, såsom de bordt. Men dock bar ofta segren vunnits, just i srågor, der det personliga motståndet varit starkast; och att den ej vunnits flera gånger, har oftast varit deras falska vänners skull, eller en följd af enskilta smi-intressens obetänksamma beteende. ÅÄsven nu boppas vi, att principernas segrar skola kunna fullföljas, i trots af alla de hinder, som vanors makt, orätt vunnen inflytelse och öfverlöpares antal kunna medsora. For vår del se vi intet ondt ui, att det konservativa partiet får en egen organ; tvärt om önske vi eo öppen weningsslrid. Det blifver under den som folket bäst kan ofvertyga sig, om det kan vara belåtet med en Regering, som, lik en dösstum, åser striden, liksom bade den ej begrepp om bvarken dess orsak eller dess mål. Vär tro är: alt Sverige är i bebof af ett Regeringssystem, af regeringsprinciper; för oss är regerings-personligheten detsamma. Den, som hört samma bopp-sa sa, vid fyra thronsorändringar, och sett samma hyllningar leda till samma resultater, önskar att en gäng få se, hvad äfven en sådan erfarenhet kan förmå bos ett folk, som är i så stort babot af allvar och kraft hos sin styrelse, som det Svenska, under det ingen likväl bör önska att kopa skådespelet med uppoffring af solkets redan vunna rättigheter. Vi anse således det rätt lyckosamt, att det konservativa partiet vill strida med öppen hjelm, och tro att folkpartiet äfven å sin sida är beredt på att lyfta. visiret, — —————