Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1847, sida 1

lemen ieis skrifvelse af den 18: de Nov. 18144) alt svenska sartyg skulle tills vidare i Norrige behandlas såsom tillhorande en privilegierad nation; hvaraf följde, att de, i likhet med landets egna, antingen de ankommo eller afgingo till Sverige, eller andra länder, kunde införa och utsora så väl norrska och svenska, som andra länders produkter. Man fortfor i Norrige att på detta sätt behandla svenska fartyg, oaktadt de i 1815 års förordning gjorda inskränkningar, och oaktadt man i Sverige icke visade sig bågad att ådagalägga någon reciprocitet i detta alseende, hvad beträffade norrska fartyg. Detta blef nemligen. först satt i verket genom en provisorisk förordning af den 24:de Maj 4825, hvilken i Norrige blef gällande som lag den 4:de Augusti 1827, och som der ännu är beståndande: Dess hutvudsahligaste stadganden äro: 1) att det eua rikets fartyg skola i det andra betraktas såsom inländska och tillgodonjuta alla dermed förenade rättigheter, så väl när de ankomma eller afgå från det ena till det andra af rikena, som ock från eller till utländsk ort, utan afseende på om de innebalva laddning eller äro barlastade; 2) att det likväl icke skall vara det ena rikets fartyg billatet att segla för frakt mellan det andra rikets hamnar; 3) att varor, som med det ena rikets fartyg ineller utföras, skola, utan afseende på den ort, hvarifrån de komma, eller hvartill de afgå; i det andra riket vara underkastade samma afgilter, som om införseln eller utförseln förehades med inländska fartyg; i 4) att vid införsel af varor sjöledes från det ena till det andra riket, skulle de i allmänhet i vederbörande rike gällande löreskrifter om yarors införsel och förtullning iakttagas; dock sålunda, att vissa uppräknade varor, när de voro af svensk eller norrsk produktion eller tillverkning samt direkte infördes från det ena riket till det andra i ett af rikenas fartyg, skulle, så vida varorna i allmänhet voro tillatna till införsel; blott erlägga hälften af den för sådana varor i gällande tulltaxa bestämda införselstull; men om varorna icke i allmänhet äro tillatna till införsel; erlägga en insörselstull af 13 0 af värdet; 5) att, hvad kommunikationen landvägen angår, skola alla naturprodukter och tillverkningar; med undantag af vissa svenska råämnen, så vida deras införsel i det andra riket är tillåten; kunna utföras utan exportiull; 6) alt alla det ena rikets naturprodukter och lillverkningar, med ett par oväsendtliga undantag, skola kunna införas i det andra riket, samt alt ingen införselstull skall vid dylik import ega rum, utom för några få i förordningen specilicerade artiklar, för hvilka skall erläggas half tull, eller, i händelse de i allmänhet äro till införsel förbjudne, sortullas mot 15 0, af värdet; 7) alt älven utländska varor, för hvilka i det ena riket blifvit erlagd införselstull, skola kunna landvägen införas i det andra, så vida deras införande icke i allmänhet är förbjudet, mot erläggande af half importafgilt; samt slutligen 8) att äfven tull underkastade norrska, svens ska och utländska tillåtna varor i mindre, bestämda, qvantiteter shola vid resor öfver gränsen lulllris kuana medsoras från det ena riket till det andra. ö Beträffande frågan om, buruvida bestämmelserna i den provisoriska förordningen af den 24:de Maj 1825 och förordningen af den 4:de ÅKugusti 4827, som nu i 21 är varit gällande, bar för begge rikena medfört de åsyftade ömsesidiga fördelarne, och huruvida de äro de mest ändamålsenliga till befordrande af de begge rikenas kommersiella och industriella interessen, har det inom kommitugen herrskat olika meningar; Såsom en följd häraf bafva också de synpunkter, ur hvilka kommittens medlemmar be: traktat de förändringar, som böra företagas i det nu beståndande, varit olika. Det blir alltså nöd. 2 närmara Htveckla de särskilsa Big.