KOHHE 1Be ESHONEBEINS-. Slockholm den 25:dje Mars. H. M. Konungen äterkom i Lördags afton från Upsala, der begge prinsarne Carl och Gustaf qvarstadnade. De höge pecsonerne, bade under konungens vistande derslädes, olvervarit prosessorerne Boströms och Carlssons föreläsningar. ben förres säges halva angått representations-reformen. Hvad egentligen deraf kunnat bemtas, synes af hvad man förut har sig bekant om dessa nye akademiske lärare, iche lofva mycket för vara stalsrätts-reformers lyckliga lösning; men de komma nog slutligen att lösas, genom sahsörhallandernas egen kraft; och Upsala-kathedrarnes genljud af en hrass honservatisms trosläror betyder emot den intet. Man hör ock ingen taga uoltis deraf. Deremot blef i går en mera obebaglig känsla väckt af den vink, som man fick genom Dazligt A!llehandas balfotticiella sorklaring, att frågan om låroverks reformen icke torde komma, alt hos regeringen pa ett afgörande sätt behandlas, innan Rikets Stånder dels blilvit hörde och profvat de sinanciella regleringar, som dervid ifrågakomma, dels gemensamt med Kongl. Maj:t beslutit om konsistoriernas organisation, hvilket står i sammanhang med kyrkolagen. Det har mahånda ej undfallit redaktionen, det jag iche omnåmnt berättelsen, att Läroverksfrågan vore under feredragnivg hos regeringen , utan att denna berättelse, eburu i flera blad antagen såsom rigtig, deremot misstroddes. Det skedde på der grund, att jag bar avledning förmoda, alt nuvarande chesen för ecklesiastik-departementet hvarken kommer att kunna genomföra låroverksreformen eller fattigvärds-relormen m. sl., utan desamma säkerligen komma, att, såsom man säger, läggas på längbänken. Imellertiid omtalades det, att sjelfva grunderna för ett blilvande förslag skulle, vare sig pu på ett eller annat sätt, vara sammankomna, och att meningen vore alt deraf gora nagot, som vid rikets stävders sammanträde kunde tjena såsom bevis, att man åtminstone ville något i liberal anda, och det utdunstade, att resan till Upsala hade något samband med denna plan. Det måste då verkligen förefalla rätt betydelsefullt, att, sedan vederbörande varit der och inandats vishets-atmosseten i den klassiska lärdomens bränupunbt, man på en gång sar läsa den skrufvade artikeln i Allehanda, af hvilken det visar sig, att äfven i den saken, regeringen icke kommer att bestämma sig om sjelfva grunderna för sorändringarne, och låta utarbeta forslag, hvilka lemnas till rikets stånder säsom bestämda regerings-proposilioner. För min del kan jag ej sat a, hvarsore kyrkolagssörändring och konsistoriahorganisationen skola blifva binder för en ändamälsenlig läroverksresorm. Ingen lag i Sverige hindrar konung och ständer all äl svenska folket bevara den naturliga rättigheten alt göra sitt allmänna undervisningsvåsende oberoende af presterskapet och dess hierarki. Detta vilkor för folkets framtida möjlighet att framgå i jemnbredd med jordens mest bildade nationer beror icke af hvarken prelater eller konsistoriales, utan af den lagstistande verdsliga makten. De länge önskade orden behofver blott uttalas: skolan skall från kyrkan skiljas, och hela folket skall jubla deröfver. Likaså kunna de financiella förhållandena icke komma att göra den ringaste svärighet, om man vill i folklig anda utföra resormen; ty dels äges så stora resurser inom sjelfva läroverks-stiftelserna, dels skola folket och dess represenlaster, med uppräckta hånder bifalla de ersorderliga avslagen, blot det sinner att allvar är med i frågan att till hela befolkningen sprida en behoslig, på sakkunskap acheanyttigt vetande rigtad upplysning; icke en förvirrad, till ingen nytta i lifvet ledande minneslasning och ensidig bildning. I ofvertygelsen att saken sig så verkligen förhåller, mäste det alltså vara rått oroande, der2 54565 ÅA IA msNSMooasa ss fer oo PA — — —— —— ——— mess