Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1847, sida 2

STTCKEUGUODS. Oroligheterne i Munchen den A:ste Mars. Den 48:de Februari framställde professor Lassaulx (en man, för hvilken studenterna icke längre tillbaka ån i fjol, då har fungerade såsom ephorus, utslogo fönsterna) i akademiska senaten den propositionen, att senaten, i fulla känslan af sin ställning såsom den offentliga sedlighetens representant, skulle in corpore uppvakta herr v. Abel och tacka honom for bans sträfvanden för den offentliga sedlighetens vidmahthållande. Minoriteten spjärnade dock så pass emot, att beslutet blef derhän modisieradt, at blott en deputation skulle skickas till herr v. Abel och aflägga tacksägelse för det myckna goda, han tillskyndat universitetet. Flera prolessorer varnade ända till sista ögonblicket for den tilläfventyrs för universitetet farliga demonsirationen, och det lyckades dem att påföljande dag föranstalta ännu en omröstning deröfver genom cirkulär. Cirkuläret måste nu först till Lassaulx såsom proponent, och mannen var förbiindad nog att på papperet göra sitt andragande vida skarpare, an det muntliga föredraget. Fyra professorer trädde nu tillbaka, de öfrige bildade majoriteten. Och allt detta skedde icke i smyg, hallva Mänchen visste redan nästa dag om alla dessa steg, — visste om dem genom proponenterne sjellve, söm fikade elter deltagande i sina mästares popularitet och martyrdom, utav att ana, huru nåra de sjeltva voro att bli martyrer. Följden blef, at Lassaulx till en början blef suspenderad och sedan entledigad. Lassaulx gjorde sin suspension bekant for studenterna genom ett anslag på svarta taflan, hvaruppå desse, några hundra till antalet, lagade upp framför hans bus och bragte honom ett vivat. Slika demonstrationer gjordes äfven framför andra professorers hus, dock dellogo i desamma blott få studenter, af dessa mest katholske theologie sludiosi. Dessa uppträden egde rum citka klockan 9 på morgonen. På eftermiddagen emellan 3 och 4 samlade sig på Tueresiegatan framför Lola Montez boning några hundra studenter, till hvilka denna gängen äfven slöt sig en mängd lärlingar, förstadspobel och törstiga gesäller som höllo fri måndag, dock inga borgare. Studenterna bragte den famösa dansosen ett pereat, hvilket den närvarande pobeln behorigen ackompagnerade med hvisslingar och de plumpaste tillmälen. När dock en aldelning gendarmer kom anryckande, rymde studenterna fältet, till undvikande al den obehagligheten att bli arresterade; folket deremot stannade qvar och begynte nu att under fortsatta hvisslingar och skrik kasta in fönstren hos Lola Montez. Detta fruntimmer betedde sig