Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1847, sida 1

—————— —r— —— CW—2 —OOOc003 — — ——7— — Varor, som sjöledes förts till Svinesund, eller till stränderna af Idefjorden öster om Svinesund, skola, om de än, lossade ur fartyget, öfverföras till det andra riket, antingen i färja, pråm eller båt, eller om vintern öfver isen, icke betraktas såsom införde landvägen; ej heller skola varor, som från det ena riket, vare sig i färja, pråm eller båt, eller om vintern öfver isen, föras öfver bemälte färjställe eller fjorden öster om Svinesund till det andra rikets strand och derifrån sjoledes vidare transporteras, betraktas såsom införde landvägen. i 2. 8. De norrske kommitterådes förslag elll denna 8 lyder, som följer: Det ena rikets naturprodukter och tillverkningar, hvilka landvägen blifvit till det andra införde, skola, när de derstäådes sjöledes vidare försändas, vara underkastade samma iullasgister som om de bade blifvit sjoledes införde, Sådapa varor, för hvilka, i öfverensstämmelse med l:de 2:n, vid införsel landvägen blifvit erlagd ball tull, skola alltså vara frie från erläggande af ytterligare tullafgift, så vida de icke vid insörsel sjoledes äro belagde med hel tull, i hvilket fall för dem, vid deras vidare försändande sjoledes, skall erläggas den resterande hälften af tullalgilten. Denna regel skall dock icke vara tillämplig på jerneffekter, som från Sverige sjoledes blilvit till Trondbjems och Bergens stift införde, bvilka varor vid deras försändning derifrån sjöledes skola betraktas såsom inländska, Såsom försändning sjövägen varder transport al varor öfver färjeställe, på ell, insjö eller kanal icke att betrakta, icke eller transport öfyer fjord, när allmänna landsvägen genom densamma afbrytes, och varorna, elter att fjorden passerats, omedelbart föras till deras bestämwelseort, eller vidare landvägen. De svenske kommitterades förslag till denua 2 har följande ordalydelse; Varor, som, antingen tullfria eller mot balt tull landvägen blifvit införde från det ena till det andra riket, skola, när de landvägen eller sjoledes vidare försändas, vaca belriade från erläggande af all tull, 2 9. Den, som från det ena till det andra riket landvägen vill införa varor af det slag och i den mängd, att de, i följd af ofvanstående bestämmelser äro underkastade tullafgilter, skall vara pligtig, att hos vederbörande tulltjensteman eller tullbetjente på alsändningsstället, å dessa varor förse sig med sorpassningssedel, hvilken under transporten städse skall åtsolja varorna. 2 10. För att erbålla förpassningssedel skall afsändaren inlemna angisning i tvenne likalydaude exemplar, uppställde efter närlagde formulär, Litt. A, när varorna äro svenska eller norrska, eller förtullade utländska, samt efter närlagde formulär Litt. B, när varorna äro olörtullade uiländska, 2 11. Forpassningssedeln skall lyda å ett ställe, der tullstation sinnes och förtullning kan försiggå. Varor, sådana som de, hvilka nämnas i 22 4 och 5 N:o 4, kunna äfven förpassas till eller från en allmän marknad, nära gränsen. 3 12. Den, som åstundar förpassnings-sedel, skall, innan denna utbändigas, afgifva sin skriftliga förbindelse, upprättad efter bifogade formulär litt. C, att de till assändning angilna varor skola inom tre månader derefter blifva å bestämmelseorten förtullade, eller till nederlag angisne. 2 43. År den, som uthändigar en dylik förbindelse, icke boende på afsändningsstället, eller, ehuru derstädes bosatt, icke för vederhäftig ansedd, då skall ban antingen stålla proprie borgen för uppsyilandet af sin förbindelse, samt för de af densammas brytande bärflytande böter, eller ock i tullkassan mot qvitto deponera ett sådant penningebelopp, som af vederbörande såsom sullt betryggande kan anses. 244. Alla varor, som, I öfverensstämmelse .i. 1 ona rikol sill