kan sorvärsva om den förra, ehuru den, till följd af sin beskaffenhet, kan bli soremål Ior de noggrannaste undersökningar, huru oändligt mycket mera ofullkowmlig skall då ej kännedomen vara om den sednare, hvilken beror al osynliga moliver, inflytanden och lagar. Låt den skickligaste och af sjelssortroende i högsta grad intagne statsman beledsaga oss blott en enda dag genom denna ofantliga stad (London); vi vilje icke taga honom mera än 3 mil från S:t Stephens, och, tänker ban uppå hvad han ser, så skall han återvända till en diskussion på allonen (då fråga är om alt stifta nya lagar till ordnande af saker, i fråga om bvilka det alltid förefallit honom, som om han, hvarje gång ban sett dem, lisligare känner obehörigheten af att med sina bestämmelser ingripa i dem, som äro dikterade af de särskilta sjelsverkande lagar och motiver, efter hvilka de redan styras) med ungelår samma lynne som han, omedelbart elter lasningen af D:r Paleys afhandling om menniskokroppen, skulle emostaga en proposition att soresla nägra båttre lagar, efter hyilka kroppens sorråttningar wåtte fullgöras. Statsmannen skulle t. ex. först och främst beledsaga oss, tidigt på morgonen, till något af vara stora salutorg. Vädret målte vara hurudant som helst, så skulle vi ändå finna hvarje till torget ledande gata tillspärrad al vagnar och fordon afalla slag, somliga aslemnande och andre åter emottagande för detaljering nära två millioner menniskors nödtorlter för de nästa 2 dagarne. Utan nagra reglomentariska föreskrifter, utan endast förmedelst någon osedd bevekelsegruud och impuls, möter säljaren köparen lika så säkert som jorden hvällver sig kring sin axel, och qvantiteten och omvexlingen af produkter stå alltid i ett noga aspassadt sorhällande will efterfrägan. För slatsmannens öga är alt detta ett bullersamt och förvirradt skadespel, och likväl är hvarje handling al denna brokiga massa al säljare, köpare, manglerskor, hokare, lordon, hästar, kalkoner, o. 8. v., bestämd af en lag lika regelbunden i dess verkningar som den, hvilken reglerar blodets omlopp i menniskokroppen. Skulle statsmannen, da ban lemnade Conveut-Gardeu-torget eller Bilingsgate, betagen al sorvaning osfver hvad han sett, drista att lor esla några nya lagar, elter hvilka alla dessa till utseeudet invecklade, men i verkligheten enkla förrättningar af tilllorsel och estersrägan skulle regleras? Tagande en östlig rigtning, shulle vi bedja var följeslagare att stiga in i det stora huset i Fore Street eller gamla börsen; ban skulle der hafva ett tillfälle att skada wanulakturvaror från hvarje del af Storbritannien. Vi skulle rigta hans uppmärksamhet på en stor hög tryckta bomullstyger; vi skulle be honom tänka eliter de särskilta skilten, denna varuhog genomgält från den tid bomullen plockades i Georgien; de fartyg, som för dess skull plojt oceanen; det kapital, den tagit i anspråk; den mekaniska, kemiska och artistiska skickligbet, at hvilken den gifvit uppmuntran och sysselsättning; de talrika laniljer, som erhallit sitt uppehälle genom densamma på dess väg från den ursprunglig a produktions-orten till forsäljningsstället; han skulle granska tygernas skönhet och smak, och han shulle salla i vaning vid att se, att denna bomull, efter all halva soranledt så mycken nyttig och vigtig verksamhet, sorvandlades i ett skönt tyg, och saldes för 4 eller 6 shillings per aln; men sorvåningen skulle stegras betydligt, när det blefvebonom bekant, att tilllorselnasfdossa varor, oaktadt de oräkneliga, från borjan till slut erlorderlige verkande personerne, hvarje slags astal sorutan, var lika så regelmåssig som elterlrågan. Skulle icke en menniska darra vid blotta tanhan att stifta nägra lagar till ett bättre ordnande al en sak, som han så litet begrep, och som gick så fullkomligt af sig sjelf, eller älventyra ett steg, som, om åfven blolt delvis, likväl maste förorsaka ett uppehåll i begäret for dessa varor, af hvilka så manga menniskor hafva sin nåring? Vi skulle fortsälta vår promenad i östlig riktning till Londons hamn; vi skulle der sforvirras af mangsalden utaf varor, producerade i uvarje del af verlden, samlade och koncentrerade på en enda punkt, hvilket allt icke kunnat ske utan alt menniskor i alla länder, talande alla språk, tillhorige alla religionsbekånnelser, dertill bidragit med sin verksawhet, och hvarje aftal förutan, styres llväl allt af lagar cs afelhara I sina vorkninoar nn — ..?—-—-—-re— — K A———— — — — — X . c— . .?.c— C— ——0L