Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1847, sida 1

exempellösa dokument, skulle man vara srestad all anse det såsom ett uppenbart gäckeri, eller ett svagt försök, att på den rationalistiska vågen i sin oldravulgåraste form försvara egen slapphet och pligtforgåtenhet. Men i betraktande deraf, att sorsadtaren är själasörjare för en församling, och att dokumentet är en till denne värdige själasörjares förmam ofsicielt meddelad uppgift, rorande hans egna tillgoranden inom församlingen för 2:ne mensklighetens högsta angelägenheter, måste vi tillskrifva denna förvända äsigt om bibelordes betydelse, denna vrängda tydning afde enshilt aberopade ställena, denna slönet i urskiljning af rätt och orätt m. m.; vi mäste, säga vi, lillskriwa allt en ytlerliy grad af okunnighet, eller — hanske snarare ett, i följd af de der särskilta anledningarne, påkommet aupprymdta tillstånd, da der plågar vara en viss oreda i den ölra våningen. Det skall imellertid blifva interessant att få erlara, om en så beskaffad pastor fortfarande tillåtes, att på eget ansvar sköta sin församlings andliva angelägenheter. — Dokumentet följer. Vi tro, att hvem som belst sjell gör tillräckliga kommentarier: CVordsammast meddelad uppgift om bibelspridning inom. .. Pastorat. Så langt undertecknad kan minnas tillbaka, har, såsom regel, här varil ansedl, att nattvardsbarnen skulle hafva en bibel — och de singo den. Pa sådant sätt och dessutom i annan ordning bar mycket Guds ord blifvit utströdt, om icke alltid i god jord, så på helleberget. Af det ordet är här redan förmycket, så att det icke aktas alltid som det borde. Öfverflod väcker leda; litet och bushållnivg dermed gor, all man behörigen uppskattar bvad inan eger. Det är icke utan exempel, att nattvardsbarnen ena dagen i kyrkan nadfätt sin bibel, den andra bortsält densamma för en spottpenning. Om nu härtill kommer, att bibeln är en temmeligen svaläst bok, så art den olärde icke fattar mycket al dess innehåll, så torde tiden vara inne, att inställa all vidare bibelspridning, bvaremot både vid konfirmation och eljest soshläraren bör värda sig om, att vederbörande erhalla en för dem tjenligare bok t. ex. vår psalmoch evangelii-bok, eller någon annan, tjenlig att väcka och nåra kristlig andakt, sävida annars bol: nödvändigt skall till, och tron, saväl som ett Gudeligt lefverne, icke fastmer kommer af predikan. Detta var åtminstone SA Pauli mening, och undertecknad fördristar sig dela samma med bonowm, llerrans egen Apostel. a 2 . a -Vördsamt meddelande om Nykterhetens befrämjande inom ... Pastoratl. Såvida ej den anses nykter, som direkt tager sig en sup, linnes ingen nykter härstädes. Tillåfventyrs härrör sädant deraf, att inom pastoratet ännu icke visat sig någon Nykterhets apostel, iche annu blifvit hållen någon bränvinspredikan, Man tillverkar bränvin, emedan mar anser sådant såsom en nödvändig ingrediens i ens ekonomi, och man bortlågger ej appetitssupen, derföre att man anser den gagnelig lör honom, som går vid styft arbete; kan ock undertecknad intyga, at sådant arbete profvar enkannerligen dem, som tinhöra .. s.n och lyda under ... Om i sin nöd och sitt armod desse stackare stundom no mycket lillila flaskan — rått är det icke — men hio vill fördöma? NåIgra lyckligare finnas. Desse äro nyktre så, all de aldrig besinnas druckne. Men sortärandet af spirituosa har ingen af dem helt bortlagt och torde ej heller anse nödigt göra dets Med tacksägelse emottaga de hvad Gud gilver och njuta med mätta af mat och dryck, kanske något ymnigare vid högtidliga tillfallen. Annu, som fordom, har man sina särskilta anledningar att sammanträffa, den ene med den andre, att besöka vänner och sränder, eller att af dem mottaga besök, och glädjas med dem som glade äro. Särdeles sker sådant på Sabbathseftermiddagen,som eljest skulle blifva alltför lång och tråkig.