Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1847, sida 2

en mångd vigtiga forbättringar. Andra kammarens majoritet focstod sig dock icke på politisk taktik, och gjorde fel på tel. De män, som efter förtroliga samtal med konungen, öfvertogo medlarekallet och ville handla räuskaffens, sunno intet gehör hos ledarne i andra kammaren. Konungen ansåg sig personligen forsordelad, och siledes inträffade en brytning emellan kronan och andra kammaren, hvilken hade de mest bedröfliga följder. Det ultramontanska prestpartiet, och de förstockade aristokraterne bland adeln, vunno nu en varaktig osvervigt, emedan de utgälvo sig lör thronens försvarare. Reaktionen begynte; Herr von Abel, som en gång gick och gällde för liberal, slöt sig till segrarne, hvilka han gjorde vigtiga tjenster. Denna reaktion blef år från år allt mera tryckande, kyrkan sattes framför staten, kloster uppstodo massvis, protestanterna förtrycktes, och det hade förra året gäll så längt, att jesuiterna med allvar tänkte på att hälla sitt intag i Mänchen. 1851 ärs liberale hade visserligen varit pockande, men aldrig anlastat monarkens person, såsom det störtade Abelska kabinettet gjort, bland annat uti deras såkallade memorandum, en slags motiverad afskedsansökan, osverlylld af de bittraste piller till vederbörande. Upplopp bar imellertid den Å:ste Mars egt rum i Månchen, dock icke af någon vådligare beskaftenhet. Eu mångd pobel hade skockat sig tillsammans på den gata, der Lola Montez boning är belägen, och skriat och våsnats alldeles förfärligt samt tillochmed inslagit nägra rutor bos besagde personnage, bvilken väl hela tillställningen gåsde, men som icke då lär varit i Mäncben. Pobelhoparne, bortjagade, genom militärens ankomst, från denna gata, fortsatte sedan samma spektakel på andra gator, men skingrade sig så smaningom, så alt efter midualt allt förblef tyst. Nodiga sörsigtighetsmatt halva träffats till sorekommande al dylika sceners upprepande följande dagar. hlera arresteringar soretogos vid tillfället, och bland de arresterade besinna sig äfven nägra prestkandidater, hvaral det nogsamt skönjes hvad andas barn, som hafva sin singer med i spelet. EE a ER Tp RE a a nn nn nt