Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1847, sida 3

— Era ord skola ännu mera, än ert guld, bidraga till min bättring, — svarade Landrin, förvånad och rörd. Sednare fick man veta, alt denne man, hvars brott voro resultatet af ett alltför strängt straffadt ungdomsfel, hade sökt en tillflykt i Amerika, hvarest han arbetade och uppförde sig väl. livad Herr Morand beträffar, har man alltid märkt, att tjufvar voro de bland alla brottslingar, emot hvilka han visade största stränghet. SLUT. En österrikisk general gaf turkiska kommendanten i Belgrad en fest på Donau. Begge hade sin musik med sig. Sedan de turkiska virtuoserna larmat en stund, lät generalen sin förträffliga barmonimusik blasa några vackra stycken. Nå hvad tycks? frågade han sin gäst. — Det är ingen konst, svarade turken: Ert folk bliser ur böcker, men mitt hlaser på sjelfva stället. — Någon inbjöd en god vän, en tysk, till en Tborsdagsmiddag, d. v. s. på ärter och fläsk. Efter maltiden frågade värden: Nå hvad tycker ni om mina ärter, de äro ju präktiga?? vAn ja bral — ljod svaret, — batte Napoleon haft såtane att skjute med vid Waterloo, så le väl million tjefler annammet te allirle.