Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1847, sida 3

——— — —:— —— h—; —— — ——— —— — han skulle underteckna sitt namn, rusade han upp och utropade: — Jag kan icke vanhedra mig derhän! Underteckna eil fördrag med en tjuf, det skulle våra skändligt. Fru Blavier knäppte ihop händerna med en bönsallande åtbörd, ty hennes tårar hindrade henne att tala. Landrin böjde på axlarne och sade trotsigt: — Namnet tjuf hejdar er, och ni förtjenar det lika mycket och mera än jag. Låt herr Blavier inträda här, — fortsatte han, då han såg Julius betrakta honom utan att begripa, — och låtom oss fräga honom, om han Icke mera sortryter det, ni beröfvat honom, än det bordsilfver, jag stulit från honom .... — Julius. —mumlade Estelle midt under sina snystniugar, underteckna detta papper, derest ni icke vill se mig dö af blygsel! Julius undertecknade, fru Blavier satte utan tvekan sitt namn efter hans, och Landrin stack genast förbindelsen in emellan fodret på sin vest. Men genom alla dessa tvister hade en dyrbar tid gått förlorad, och, när herr Morand ville gå ut, hejdades han at steg, som han hörde i korridoren. Då utropade han, alt han onytligtvis begått en feg handling. — Nej, min herre, — svarade honom Landrin, hvars genom vanan vid faran skärpta förstånd hade lätt för att hitta på resurser, — låtom oss begge två gå in i detta kabinett. Frun skall undanrödja allt hvad som skulle kunna förråda er eller min närvaro; hon skall lätsa sofva när man kommer, och, i fall hon blir lvungen ....