gålves. Men hvem har stärkt honom under bans mödosamma värf, hvem bar uppehållit hans mod, då det stundom hållit på att vackla, hvem har varit vittne till alla hans vakor, hans studier, hans försakelser; hvem står ännu, stödjande, styrkande och uppmuntrande, vid den gamles sida? — Hoppet, Hoppet. Omgilven af depescher, noter, bref, böneskrifter och handlingar af alla slag sitter statsmannen i sitt arbetsrum och hvälsver inom sig individers, staters och nationers öden. Hvarje ord, han nedsktifver, mäste vägas på guldvigt; hvarje tanke måste pröfvas och skärskådas, ty på den, satt i verkställighet, beror stundom millioners vål eller ve för längliga tider. — Hvem ledsagade honom upp till denna svindlande böjd , hvem bibehåller honom på densamma , hvem bar lagt i hans händer trådarne till alla dessa marionetter, som ban kan förmå att röra sig efter hans minsta vink, hvem hviskar i hans inre om frid och välsignelse, under det alt kanske förbannelsernas storm brusar derute? Hvem, hvem, frågar jag, om ej Hoppet? Lutad öfver en karta står härföraren i sitt tält och uppgör planen för morgondagens sältslag, af hvars utgång hans fåderneslands lycka eller olycka måhända beror. Allt mäste sorutses, beräknas, på förhand bestämmas. Intet för urahslätas, intet förbises, intet förgätas. En enda felaktig manöver, oll enda regemente, som icke erhåller sin rätta plats eller under yriden kan stå särdigt att intaga densamma, äro i ständ att berölva honom en dyrköpt sältherreära och störta fosterlandet i en afgrund af elände. — IIvem följer med sin blick hvarje drag, han gör med hlyerts-stistot; hvarje rorelse, ban verkställer med cirkeln, hvarje disposition han på förband tager till en lycklig utgång af det sorestående slaget ? Hvem vinkar honom med den friska lagerkransen vid årans mål, skärper bans blick, sätter bonom i stånd att utföra sina plaper och tillkämpa sig en algörande seger? — Hoppet, återigen Hoppet. omgisven af sina räkenskapsböcker sitter köpmannen på silt kontor och uppgör nya planer för framtiden — planer, som, en gang sorverkligade, ej blott skola öka hans förmögenbet, utan äfven hans ansceude och utvidga hans verksamhetskrets till begge hemispherorna. Åsven hans blick, skärpt af erfarenheten och klart uppsattande de nuvarande förhållandena, måste, så mycket i en dodligs formåga star, söka geuomtränga det tillkommande, beräkna konjunkturerna och på förband vidtaga alla sådana mat och steg, som kunna bereda framgång ät hans förebafvanden. Det är kanske frukterna af länga års modor, som han nu står i begrepp att våga, för att mängdubbla desamma och salunda en gång hinna det mål, mot hvilket ban så länge och rastlost strälfvat. — IIvem gör hans moda lätt, hvem inger honom mod att taga det alfgörande steget, hvem ingjuter i de döda, under hans band vexande zilfrorna det lif och det värde, utan bvilka de icke betydde mera, än elt barns första försök att elterapa några bokstäfver ? Hvem ger honom denna klara olverblick af sorhällandena och inplantar i hans bröst denna fasta tillforsigt, utan bvilken ingen enda stor, vidtomsattande plan kan uppgöras så, att den lyckas ? — Manne det icke anyo är Ho ppet? Ser du der i det aflägsna fjerran denna seglare, som så stolt klylver den skummande böljan? I sitt skote bringar han till hemmets vålkända, vänligt vinkande stränder från fjerran belägna kuster en laddning, mera värd än månget lurstendome. En god bris för bonom oss allt närmare och närmare, redan kunne vi se hans rikt prydda forstäf glänsa mot aftonsolens strölar och böljorna äterstudsa som ett diamantregn mot hans skarpa , kopparbepansrade bröst. Det ena seglet efter det andra bergas; nu rassla ankarkellingarne; det sista dukstycket sorsvinner som ett lätt värmoln; ännu ett par rörelser, liksom af en yster springare då ban känner den hejdande tygeln — och den härliga, slytande byg äguingen ligger stilla som ett ett slarn på en lugu insjö; blott på dess däck råder lif och rörelse, under det att de raska, våderbitna sjömännen med höga fröjderop belsa a rr a