KORRESPONDENS. Stockholm den 2:dre Mars 41847 Representationskommitteen ätskiljdes i Lördags, sedan ett försök att sammanjemka de skiljda meningarne och åstadkomma ett slags förliknings-förslag, genom I slutlig votering blifvit förkastadt. Tre ledamoter, ilerrar Fåhreeus, Wingqvist och grelve Hamilton komma att under tiden sorestä redaktiopen af förslaget, och kommitterade, att omkring medlet af April åter bär sorsamlas, för att lägga sista banden vid arbetet, hvarefter det förmodligen kommer att tryckas för att sedan blifva föremål för Regeringens prölning och beslut, i afseende på sättet för sakens framläggande inför Rikets Stånder. Man vill väl redan påstå, att meningen skall vara till att stadna vid kommitteförslagets blotta öfverlemnande till Ständerna, säsom ett uttryck al hvad kommitten ansett lämpligt; men detta synes numera vara alldeles otänkbart, då så mänga omständigheter göra det till en nödvändighet, att Regeringen uttrycker sin egen tanka, och ännu flera sorhallanden, sramkallade af sjelsva den opinioas splittring, som kommitte-arbetet utvisat, torde gora en öppen framställniog nodig. Det har nemligen alltför tydligt visat sig, att Regeringens afsigt med kommitugens tillsättning och valet af dess i enskilt intima förhållanden till statsrådspersonalen och bofvet stående pluralitet varit att tillvägabringa ett förslag, som kunde paralysera opinionerna för norrska representations-sättet, 1840 års riksdagsforslag till nalionalrepresentationens ombildning, samt de två förslag, som borgareoch bonde-ständen 4845 förklarade såsom uttryck af sina meningar. Maa bibeböll den gamla untipatbien emot 1840 ärs arbeten; och ehuru norrska konstitutionen blisvit af Konungen besvuren och i Norrige sålunda är det rättesnöre, som Hans pligt och samvete bjuda bonom att följa, synes Hans svenska Regering anse den icke kunna lämpa sig att blifva detsamma här i landet, der man lärer inbilla sig, att nationen skall villigt lata göra sig till verktyg för en experimental-representalion, hopsmord efter tyska mönster i stater, der folken aldrig njutit sann politisk srihet och äro lekbollar för enväldiga regenters nycker. logen må inbilla sig, att oj de beslut, som kommitterades pluralitet fattat, i allmänhet ingått i planen. Det är ej tvifvel underkastadt, att, på sält jag redan i början antydde, utkastet var färdigt på sorhand; frågan var blott, att, genom de statistiska zillrornas begagnande för dess syften, gilva arbetet utseende af all vara kommitterades. Ett distinkt våkammarsystem, detta oting, som legaliserar skiljda interessers strider, i stället för att förena landets bildning och materiella krafter till samhällets stora nål; grundläggandet af en lifstids-adel i stället för den ärftliga, eburu hela nationen står färdig, att, jemte sordringarne på arfs-adelns upphörande, yrka den fullständiga jemlikhet inför lagen, som icke tillåter några privilegierade kaster, eller på annat sält, än genom förtroende tilldebde ombuds-belattningar; regeringens betrygqide inslytelse på beskattnings-räuens utöfning, oaktadt aldrig svenska folket afsagt sig sin urganla ratt att sig sjelf beskatta, utan denna ännu häsdad och bevarad i grundlagens ord, endast genom de mest lömska och tillika djersvaste unställningar af dessa (se den orimliga tolkDiogn, att Rikets Ständer icke kunna förändra de 8 kallade ordinarie inkomsterna, eller gamla grunmdskatterna), kunnat ifrågaställas; samt slutliger en af tvåkammar-delningen och pärskapet soljade Regeringens makt i bankoch penningväsadet, hvilket kan blifva ett medel till det ytteligaste välde öfver folkets välfärd, genom de farlgaste interessens godtyckliga ledning: se der der innersta tanken i den stora resormsråga, som af ommitteen skulle erhalla en form, till utseenet gjuten af, om icke folkets män, så dock al min af folket. Det bar dervid gått, som det alltid går med kosigt sammanväålda politiska planer, hvilka jela ornnaa Gic nå falkaninianornac ståndyunnkt JLnn3 ;— ——————— . i—:bq U——dvqÄTekp—7—pk(——— 2qg— 06719!—9) —