Bonaparte. ropade de; nu vill han rädda en annan af konungens ficnder! Det skole vi väl ändå bindra honom ifrån! Ned med Montagnells Major Lambat. den högsta militära auktoritet i departementet, visade sig nu på plalsen; han kom ridande. Han var royalist, liksom herrar Moulagnet och Puy, men han var äfven lika modig och hederlig som desse; han skyndade till stället sor att göra ett försök till offrets räddning. otlvad tänken J alt göra? ropade han, i det han red in pland de mest ursinnige grupperne; ovillen J begå elt broti? döda marskalken! J skolen först gå öfver mitt lik, innan J kommen tll marskalken. Efter att straxt derefter hafva stigit af, ställde han sig likaledes framför porten. I delta ögonblick nade sförbittriugen emot herr Momtagnet nått sin största höjd. Befarande. att ett brott kunde begås, uppmanade majeren den modige borgaren att draga sig tilbaka. Denne vägrade; en sormlig besallning nödgade honom slutligen all aflägsna sig och osverjemna sin plats åt hr Hughes, chef för en liniebataljon. och som just då händelsevis befann sig i Avigvon. Men knappt hade denne sistnämnde intagit herr Montagneis plats i spetsen sor plutonen. sorr än en skara rasande menniskor rusar på honom, kastar honom till jorden och trampar honom under fotterna. Herr puy ilar fram till hans försvar; massans raseri vände sig nu emot honom; olIvad!y ropade 100 röster, yskola vi tåla en mar från de 100 dagarne! Han vägar alt visa sig för oss! De hola alt mörda honoin. Majoron och pretekten föreställa herr Puy hnodvandigheten för honom alt aflägsna sig; han beslutar sig dertill., Massan, som nu blifvit djerfvare, stormar in på porten; flere personer, beväpnade med yxor, anstränga sig för alt hugga in den. Major Lambat griper den mest ursinnige och brottas med honom, Men hans motståndare var en jette, han kastar omkull majoren, och angriper porten på nytt. Herr Saint-Chamans törsöker att hindra honom derisrän. men blitver sä