Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1847, sida 2

—— MM —ä —— c rWL—ä ——— —— — — — lige bakom sina hopkopplade gevär, och besvarade dessa skrik och förnärmelser med att sjunga marseillaisen. General Verdier, stadens kommendant och besälhafvare för dess garnison, ilar till stället; medan han rider genom folkhoparne, bekräftar han ofsorsigtigt nog ryktet om nederlaget, och uppmanar massan att visa måtta och lugn. Detta nästan rädda språk i förening med soldaternes passiva hållning långt ifrån alt dämpa de sjudande lidelserna snarare gifver dem en ny näring. Ett uppror synes kunna vågas utan särdeles fara, och lorsöket göres. En ung man störtar löst på en af vakten, med en pistol i handen, ropande: ned med vapnen! IIan saller, genomborrad af 2 kulor. Vid ljudet af den dubbla knallen, ila trumslagarne genom alla stadens qvarter och slå generalmarchen; det ringes med störmklockorna i alla kyrkorna; Marsdilles befolkning störtar i massa ut på gatorna, och förokas snart imed flera band royalistiske frivillige, som hertigen af Angouleme organiserat 3 mänader tillförene, och som nu hastigt instrommat från kringliggande trakter. Befolkningen uti södra Frankrike brusar lält upp, men besilter ingen karakterssasthet. General vordier hade under sill befål ett regemente infanteri, nägra sqvadroner hästjägare, ett batteri artilleri och en stor mängd trogna och tappra officerare på half sold. Denna styrka var tillräcklig att dämpa upproret. General Verdier hade blott behöft alt bjuda det spelsen och icke visa någon räddhåga för detsamma; men, vare sig antingen af fruktan all kompromettera sig, i händelse en ny politisk omvexling inträffade, eller det var af brist på kallblodighet och energi, general Verdier fattade det olyckliga beslutet att utrymma de tvenne citadeller, som beherska Marseille, hvarpå han gaf trupparne order att marschera ut af staden och draga sig tillbaka till Toulon, hvarest marskalk Brune hade sitt högdvarter. Utmarschen egde rum samma afton, och