magen? Ilittills atminstone hafve vi ju dock ansett svåra sär för mycket farligare hos druckna, som halva föga eller ingen känsel, än bos en mennisha i nyktert tillstånd, och skulle man icke förklara en läkare, som ville operera en drucken, för okunnig eller samvetslös? Det har ju genom erfarenheten blifvit nöjaktigt bevisodt, att just när äruckna menniskor bli svårt särade, så tillstöta de farligaste nervsjakdomar. Visserligen gåfvo chirurger i äldre tider patienten en sömndryck före operationen, för alt göra sina oviga, langsamma procedyrer mindre kännbara för den stackars patienten; de lifstarligaste tillstotar bragte dock, till lycka för alla opererade, detta förfarande snart på sall.o — Salunda rekommenderade Diettenbach den största aktsamhet vid sorsoken, i det han hänviste deruppå, huru nödig en sådan vore vid obekantskapen med de gränsor, utöfver hvilka inandningen af etheranga skulle kunna bli farlig, ja dodlig. — Sedan flera inledande försök anstälts på sjuka, som efter den, icke till full medvetsloshet fortsatta inandningen af etheranga kände illamående, största mattighet och stark bulvudverk, ofvergick man till följande försök, tll hvilka man med afsigt icke valt operationer af det största slaget. Den förste patienten inandades, genom en för det åndamålet at professor Magnus inrå tod apparat, etherångan i 4 minuter; straxt i början gick hans puls 50 slag hastigare i winuten, hvilket väl sar tillskrilvas den inträdda svarigneten att andas, men sedan, när osvihliga yttre techen antydde et tillständ af dvala, aftog pulsen hastigt och betydligt i antalet af slag, patienten förvred de halfttillslutna ögonen och lades i ett medvetslost tillständ på operationsbordet. Vid hvarje skärning under den smärtsamme operationen (det var i både detta och sedvare fallet ett vattenbräck) spratt ban till något, wan all likväl gilva ett enda ljud ifrån sig. När patienten straxt efter operationen återlätt sitt medvetande, yttrade han, att ban hade varit liksom dod, men genom de otydligt kända smärtorna märkt, att han änau lefde. Den andre patienten befann sig, efter alt i fem minuter halva inandats etheränga, uti en sådan dvala, att man kunde anse honom för känslolös och alt man af sarhaga för honom icke vågade sortsara med inandningen. Stiraxt vid första draget med kniiven betedde den sjuke sig såsom en drucken, hvilken i ruset oredigt känner en smärta, han rörde armarne kraftlöst och framstötte osammanhängande, obegripliga ljud. Sådant förblel bans beteende under bela operationen, och efteråt, beråttade han, att han visserligen haft en känning af smärta, men mycket svag och utan att veta hvarest, och hvad som egentligen tilldragit sig med honom. — Från Berlin skrifves under den 15:de Februari om ett nytt försök, vid hvilket svalvelethern synes nasva bestätt sitt eldpros. Det heter nemligen: I dag anställdes å den såhallade vttre schirurgiska) stationen af det härvarande Charite-sjukbuset, infor en talrik samling af prolessorer och medicinal-embetsmän äfvensom en stor mängd af studerande, sex af herr gebeimeradet Jängken ledda försok med inandandet al etherånga hos friska och sjuka personer. Men det sista försöket utgjorde det bestämdaste beviset för det nya snedlets förvånande verksamhet. Det var här fråga om alt bos en patient, som led af en viss tedsvulst i kuået, hvilken redan i de kringliggande benen alstrat så kallad benröta, genom användandet af brånnsvamp (gluhschwamm) på den lidande delen derstådes åstadkomma en stark antändning och sälunda afleda sorstoriogsprocessen från de inre partierna till ytan. Efter att apparaten blilvit applicerad förföll patienten genast i en dvallik slummer, under hyilken branusvampen antändes, lades på buden, och holls genom en bläsbälg glodande. Alltsammans varade öfver 3 minuter, under hvilka patienten icke visade det ringaste tecken till känsla. Efter fulländad operation vaknade han, stammade flera gånger orden: Jo, jol och utbrast i en hogljudt grät. Först efter en längre stund alerfick han sin besinning och bad nu om ofortöfvad påläggning af brånnsvampen, emedan ban kände sig lullkomligt vara vid humor dersore; men han blef mycket glad, när han märkte, all operationen redan var verkställd. På frågan hvad ban haft för känslor och hvarföre han så grätifl, sva——— nns