yBarn, jag har blifvit osverlistad af er, sade han. ywilhelmina fuktade stillatigande hans hand med tårar. Nödvändigheten tvang oss att göra bruk af er egen list, sade Axel Ja visst, ja visst; det är rätt att J på köpet gören mig förebråelser, ty jag är verkligen skuld till allt. Forst och främst lelver jag tillsammans med er i samma hus, och märker ingenting; och sedan begår jag ännu dertill — den största dumhet i hela milt lit. Men hvem kunde också inbilla sig att ni kära Axel, som sä väl känner mina principer, skulle vilja gitta er med min dolter, oaktadt er olikhet med henne.) , yrvertom, herr doktor, tänkte jag att enhvar måste erkänna vår likhet. Eder likhet?! Icke ett enda drag af hvarandral)n Förgäfves sökte Axel ölvertyga honom om motsatsen. Emellertia7 sade gubben: obegären icke mitt tillstånd till förbindelsen, såvida ni ännu ens åstunden den. Men på min saderliga kärlek kunnen j uti alla händelser räkna. Ert giftermål må ske så fort som möjligt.p Att brölloppet innan kort försiggick, kan man lätt gissa; men äfven, att brölloppsdagen under sådana omständigheter icke kunde medföra någon ren glädje, då det streck, eller snarare de streck, som denna förbindelse gjorde i sadrens räkning, stodo ganska läsliga ristade på hans panna. 15. Slutföljder. Smekmånaden förslöt ganska lyckligt för de una tu. 5 yDetta var också sme kmånaden,o? suckade sadren i tysthet, då han var vittne till sina barns Iveka.