Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1847, sida 1

Den i 5.te punkten fastställda lifräntan från d:ste Juni 4843 tll 4:ste December 48453. Thortuna den 45:de Febr. 4844. J. Nordström. Orlofssedel. Johan Peter Nordstrom inträdde i tjenst hos mig år 4815, som betjent, år 4817 blef ban kammartjenare, och är 4824 åtföljde ban mig som hosmäslare, då jag afgick till Konstantinopel som minister-resident; i denna egenskap besörjde han ensam vid min förflyttning till annan beskickning, försäljningen af mitt bohag, samt transporten af hvad som ej såldes, till Wien, dit han följde efter mig och tjenstgjorde der hos mig som bolmästare från bösten 4827 till sommaren 41842. Under denna långa tid har ban ofta, alldeles ensam, förestått hela mitt bus, kortare eller längre tider. Bland dessa sednare räknas från medio September 4827 till slutet af Maj 1828; från medio September 1851 till April 1832, från Maj 1859 till medio Nov. samma år; från Maj 1840 till Sept. 4844 samt slutligen från Maj 4842 till medio Juni samma år, under hvilken tid han besorjde upplösningen af mitt bo i Wien. Sedan här visats det förtroende, Nordstrom af mig dess husbonde njutit, vore öfverslodigt att tala om hans egenskaper. Genom kongl. Patriotiska sällskapets höggunstiga bemedling lyckades det mig 1844, att för bonom erballa en dyrbar utmärkelse, uti den guldmedalj med H. M. Konungens bröstbild, att i svart och gult band bära på halsen. Detta uttrycker vida mera än här kunde sägas. Sedan han nu för besparda medel köpt egendom och behölver 10 och ledighet, att sköta sin hälsa, är ban från min tjenst endtledigad, och följer honom mina uppriktiga välönskningar på den nya bana, ban valt. Götheborg d. 5:te Sept. 4843, Carl 6. Löwenhielm, G:r M:r och Landsh:ding. Ur sältkamereraren Ekström ingaf till dom: stolen följande skrift : Till välloflige Kämnersrätten i Götheborg! s( memorial af den 20:de sistl. Mars har f, d. hofmästaren J. P. Nordström hos vällosl. Kämnersråtten härstädes yrkat, det måtte jag, med stöd af ett, emellan honom och mig, den 4:ste December 1854, uppråtiadt kontrakt, förklaras skyldig att, nu och framgent, till honom utbetala en ärlig lilrånta af 500:de konventions-Floriner, a 60 sk. svenskt banko, i stället för den af 400 Floriner samma mynt, jag bittills till honom erlagt; och att denna bögre beräkning må mig retroactivt åläggas frän den 5:te September 48435. Jag får ett sådant påstående i allo bestrida. Nordström grundar sitt anspråk på ett kontrakt oss emellan den 4:ste December 4845. Jag skall grunda bevisningen om kratvets ohefogenbet på samma dokument. I stämningen anlöres till en början, att de taflor, som af mig, genom besagde kontrakt, köples, uppskattats till omhring 5000 R:dr b:ko.? Denna ansörda taxering skulle visa påtagligen, huru obilligt det vore af mig, att, vid sörvärtvandet af så dyrbar egendom, blott vilja betala 100 Florioer, eller 425 R:dr banko, i ärlig lifränta. Så synes det ock; men jag mäste förneka tillvaron al denna eller inalles nagon skedd laxering, eller uppskattning af dessa taflor. Ingen taxering togs till grund sor kontraktet, som var rent al en aversionseller slumphandel. Nöjligen har Nordström, för egen del, anställt någon dylik värdering (som, då fråga är om konststycken, i alla sall är konventionell och ingenting mindre än tillforlitlig) ; men jag bestrider att någonsin, förr än nu, bafva hört talas om taxet ing efter nu uppställd värdesumma. Den lilränta af 400 Floriner, jag i 5:dje punkten af ifrågavarande kontrakt förbundit mig alt till Nordstrom årligen erliaca har vidare. i stäm.