T 80 MV Grefve C. G. Löwenhielm och hans Hofmästare. Vid härvarande Radbusrätt bar nyligen blifvit utageradt ett mål, som i mer än ett afseende väckt uppmärksamhet och älven förtjenat att så göra, Det började att bandläggas vid härvarande Kämnersrätt redan i Maj månad 4843, och rätlegangshandlingarne hafva blilvit oss successive meddelade; men vi bade soresati oss att icke for detsamma offentligen redogöra förr, än Radhusrättens dom deri fallit. Detta har nu skett. Någon hitslighet eller skadebegär kunna alltså icke läggas oss till last, då vi ou bär nedan lata handlingarne sjellve tala, Malet eatamerades på sätt utvisas af nedanstående Utdrag ur domboken, hållen vid Kumnersralten i Götheborg den 9:de Maj 4845. N:o 526. Förre hofmästaren J. Nordström hade till i dag fött stämning å generallöjtnanten, landshöfdingen m. m. hogvålborne Hr grefve Carl Gustaf Löwenhielm i de påståenden, som innefattas uti denna ansökning. Till bögtärade kämnersrålten i Götheborg! Pa sätt ett emellan mig och landsbofdingen m. m. högvälborne IIr grefve Carl Gustaf Lowenhielm den 4:ste December 4834 upprättadt, på svenska och tyska språken sorsattadt kontrakt närmare innehaller, forsalde jag samma dag till bemalde lir grefve 78 stycken diverse oljesärgstallor, bvllka i värde uppskattats till omkring 5.000 R:dr svenskt banko, emot erhållande af 500 Floriner konventionsmynt första året efter försäljningen samt sedermera 400 Floriners årlig lifränta så länge jag lefde och vistades i Hr gresvens tjenst; men i 4:de punkten af ilrågavarande kontrakt stadgas, att i händelse jag blefve skild från tjensten skulle lifräntan sorbojas till 500 Floriner att ärligen till mig utbetalas af Hr grefven eller dess arsvingar. Detta sednare fall inträffade den 3:te September 4843, på sätt Hr grefvens under samma dag för mig utfärdade asskedsbetyg vitsordar. Dä hontrahtets ordalydelse är bestämd och icke kan vara nagon tvetydighet underkastad, hade jag i sanning förväntat, att lir grefven utan lagens biträde skolat utgöra lifräntan efter sisti nämnde dag med den förhöjda summan, eler 300 Floriner årligen, helst dessa i sjellva verket ; endast utgöra laglig ränta på det kapital, Ur grefven genom talvelsamlingen af mig fatt emotlaga, och jag dessutom under 8 ars tid ätnöjt mig med omkring 2 procent å beloppet. Men då Ulr geelven icke destomindre och oakladt å min sida flere ganger framställde erinringar om utbekommande af min lagliga rätt, vägrat lifråntans utgörande, älven efter den 5:le September 4845, till högre belopp, än lör de soregående ären, eller med 400 Floriner, föranlates jag, att hos Kämnersrätlten i ödmjukhet anhålla om laga kallelse och stämning å Hr landshosdingen gresve C. 6. Löwenhielm, i påstående om bans sörpligtande aut till mig genast utgifva återstoden af den nu förfallna hogre lilräntan, räknadt från den 5:te September 4843 till den 51:sle Decewber sistlidet år, utgörande enligt upprättad räkning och gällande kurs å 60 sk. per Florin, i 204 R:dr 55 sk. banko jemte ränta från förfallodagen, samt dessutom rättegångskostnader ersätta, enligt framdeles ingilvande råkning; yrkande jag, i sammanhang härmed , det Br grefven och landshöfdingen, i grund af kontraktets ordalydelse, förklaras skyldig att framgent årligen till mig utbetala den högre lifräntan, eller 300 Floriner; bvarförutan fri och öppen talan odmjukligen förbehålles. Det steg, jag sålunda nödgats vidtaga emot Ur grelven och landsböfdingen efter 30 års tjenstgöring, bvarunder jag, enligt Hr grefvens eget vitsord, till hans fullkomliga belåtenhet uppfyllt mina åligganden, är både smärtande och obehagligt; meo då jag till Hr grefven öfverlemnade 22