Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1847, sida 3

rande manad, och derstådes vackt mycken 1l01— skräckelse. Svenska Minerva berättar säsom lullkomligt säkert, att Red. af Postoch Inrikes-Tidningar, i likbet med hvad som förut egt rum med Svenska Biet, uppburit, under förbindelse att bladet under invevarande är skulle redigeras efter samma konservativt-liberala grundsatser som de förra åren, ganska betydliga pekuniara tillskott af enskilte personer, tillhörande den konaservativa opinionen; och att sedan denna alorbindelse, genom munlaspåtagningen, å Red:s asida, blilvit bruten, har Red., ehuru anemodad om återbetalningen af sådana iillushollt, vägrat att densamma verkställa. o5 Svenska Minerva säger sig amed flit undvika all qvaalisikation af slika tillgöranden, för hvilka allamanna lagen innehåller ganska betecknande utlatryck; men hemställer imellertid till Red: af dPostoch Inrikes-Tidningar, om den, sedan esadana data blilvit for allmänheten framlagde, alängre kan spela den döfves eller dummes (dumaobes?) roll och underlata att anföra, hvad till adless urskuldande mojligtvis kan andragas; hvaralorulan S. M. underställer Svenska akademien esjell, hvars rättsinnehafvare Red. af P. o. I. T. är, huruvida Dess heder, såsom privilegiets negare, tillater, att ett slikt handlingssatt lemnas autan explikation och försökt råttsärdigande. o Alt det måtte stå högst illa till i det konservaliva lägret, när dylika klagoskrån derilran upphäsfvas, kan man taga för algjordt. Det är bestämdt icke för intet, som Minervas uggla hoppar omkring bland ruinerne al adet gamla syslemeto och ropar sitt: aklä-hvitt, hlä-hvittl Få nu se, om bon kan få den officiella aflvita Frun alt vakna! ———LLLVIAFAILIJIITRERE — — — —— Den 15:de d:s lästes i Aftonbladet efterstående uppsats: alnom embetsmannakretsarne i hulvudstaden talas för närvarande mycket om en händelse sedan förra veckan, som angår en adjunction i kongl. Svea Hofrätt; och hvilken, om ryktet säger sannt, kan uti byräkratiens chronique scandaleuse ställas fullkomligt vid sidan af, om ej framfor, den bekanta adjunctianshistorien i Götha Hofrätt lör en hort tid sedan. Det berättas nemligen, att, vid frågan om en adjunction, hela Hofrättens sedamotspersonal föreslagit eu baron Leuhusen, men presidenten ensam en annan sjens eman, men all presidenten, för all få sin vilja fram, ställt så till, att baron Leuhusen fått åtskilliga vänliga råd om nödvändigheten att undanbedja sig det af Hofrätten gilna fortroendet, endast på det presidenten skulle få sin vilja fram, hvilket inom sjelsva Hoträlten väckt den högsta sorväning. a llårom lemnar Östgotha Correspondenten om följande närmare upplysningar: Dessa råd skola vara gilna af justitie-statsministern, grelve Posse, i tvenne repriser. ben första gangen skall baron Leubusen hafva svarat: alt han hade svårt att afsåga sig ett sortroende, som ban erhållit med så stor pluralitet, men då grelve Posse andra reprisen fästade hans uppmärksamhet på nödvändigheten af att upprätiballa presidenten Isbergs reputation såsom president o. s. v., insåg förmodligen baron Leubusen nödvändigheten att för presidentens heder ingå på grefve Posses mening. Herr kong. sekreteraren Stråhle var den lycklige, som imellertid erhöll den sediga adjunctionen. Man tillägger dock nu, att baron Leubusen äfven erbållit, eller i dessa dagar skall erhålla, en dylik befattning, förmodligen sor att dymedelst tysta ned hela saken. SKEPP SSOTISER,. GÖTHERORGS AKEPPSLISTA ÅNTÄNDR AUBUÄUÄAYA FRAN UTPIKERPA AD mMrErR: —— — — ———— — 2 — —— — — .n —