Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1847, sida 2

Från Landsorten. Örebro. Spökeriet i den lokal, som, tillhorig äldermannen II., hyres af handl. W., har visat, att vidskepelse ännu i mer eller mindre mån bor qvar i oupplysta eller blott halsupplysta menniskors själar. Man bar trott, att den onde sjelf lifslefvande infunnit sig i en skorsten derslådes och huserat der i 40 dagars tid eller till d. 40:nde d:s på eftermiddagen, då han ändtligen lörsvann, sedan han väl lyckats uppskrämma en bop hederligt solk, som numera ger sig hin på, att den gamle ormen varit på stället, emedan man tid efter annan på dagarne tydligt horde honom knacka på ett ställe af muren. I sin nod påkallade man först en prest for att låsa bort Satan; men, då denne dertill icke fann sig benägen, skall en lekman hafva gjort försök all befordra den lede srestarens alfärd medelst upplasandet af aFader Vär och derefter en lämplig besvärjelse, hvarvid ban, för att båltre höras al den der med bocksoten, som befann sig i skorstenspipan, rigtade munnen uppåt. Besvärjaren talade nemligen från spiseln. Förgåsvesl Hvarken böner eller besvärjelser gjorde önskad verkan. Pickandet i skorstenspipan fortfor, och folket samlades utanför huset i stora massor, för att sornimma något af eller ålminstone om djelvuleus jemmerliga grasserande dersammastädes. kakelugusmakare och skorstenslejare anlilades ändthgen. Den förre satt uppe vid skorstensoppningeu för att se efter om Belzebub skulle flyga sin väg, då den sednare, med mössan öfver ögonen, gick honom modigt på lifvet inuti