Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1847, sida 2

Ett mord har natten till den 7:unde dennes egt rum i trakten af Warberg. Den 6:te om aftonen infsunno sig bos bandlanden Pehr Seldener i Warberg tvenne af hans drängar och berättade för honom, att de händelsevis fått spaning om, at tjulfvar samma natt ämnade att bryta sig in på hans något från staden belägna landtegendom och att de derföre ansågo det vara nödigt, att han fore dit ut för att kunna träffa anstalter till skälmarnes gripande på bar gerning. Seldener fann rådet godt och begas sig, i sällskap med nyssbemälte sina tjenare, ut till landtgården. Dit ankomne, och under förberedelserna till det soregisna oangenäma besöket, började en af drängarne grål med Seldener, hvilket inom kort slutades så, att den ene af dem med något tillhygge (man säger en stör) bakifrån krossade hans hufvud sä, att han genast, död, störtade till jorden, hvarester de släpade liket in i ep lada och dolde det under halmen. Återkomne, tillfrågades de af bushållerskan, hvart deras husbonde tagit vägen och gåfvo då till svar, alt han nog komme; men då hela natten sorflöt, utan att Seldener afbördes, fattade hushållerskan misstankar och begaf sig om morgonen, åtföljd af folk, helt tidigt ut for att söka honom. Också utvisade snart en mängd blod platsen, hvarest mordet blifvit föröfvadt, äfvensom man derilrån lätt spårade sig fram tilt stället, der liket blilvit undandoldt. Misstankarne sollo genast på drangarne, som också kort derefter häktades och afbida nu på Warbergs fästning vidare ransakning. Seldener lärer i lifstiden bafva varit af ett mycket häftigt och svärt lynne. Hela berättelsen om det tillämnade inbrottet var en dikt, med bvilken drängarne ville locka honom ut på landet, för att der i tysthet och under nattens mörker kunna blodigt hämnas de oförrätter, som de af honom ansågo sig hafva lidit. De, som för flere är tillbaka känna Seldener, torde mycket väl minnas hans då ådagalagda ovärdiga uppförande mot sin gamle lar, bvilken han genom ev brånvinsadvokat lät bysätta för en af den gamle mannen utgifven skuldsedel; och de torde äfven i det nu på honom loröfvade gräsliga mordet vilja se en Nemesis divina, en den gudomliga rättvisans hämnande hand.