Article Image
åtminstone, en afskedad major eller kapten om elt postkontor, eller en loyal borgmästare, som råkat blifva riksdagsman, om en domsagad. Fördenskull blef hvarje främmande, förrän ban upptogs som kungahusälskande undersåte i riket, underkastad åtskilliga prof, och om han icke kunde betala ut en borgen till en procenlare, utan alt göra lika många grimaser, som fru Weiss-Ekman-Stadtlander, när hon spelar hertiginnan af Marlborough, läsa kammarrådet Theorells brochyr om nya iagförslaget, utan att blifva förargad, eller taga stryk af en handelsexpedit, utan att mucka, så befalldes genast Plulos justitiekanslersembete — som bestod af tre pareer, också kallade spinnerskorna — att han skulle ställas under tilltal, för det han var för lefvande. Han blef derpå beslaglagd af Okeanos, ät hvilken Pluto hade anförtrott nycklarne till helfvetet, motsvarande ungefär våra vanliga sängelser och korrektionshus — och med tillhjelp af de te surierna Alecto-Sten, Megiera-Holving och Tisiphone-Jaderin, transporterades han sedan till kämnersrätten, der Radamantbus — en herre, som till och med var klokare än sal. friherre Ludvig Johansson Boye blef med hvarje dag — kände honom på pulsen. Fann han då ingen skuld med den tilltalade, satte ban honom endast nägra gånger på 8 dagars läsning af fröken R...s romaner, den afsomnade Litteraturtidningen o. d., och när den stackars fan sedan klagade öfver denna behandling, blef ban naturligtvis dömd för brott emot den pligtskyldiga vördnaden och måste, allt efter omständigheterne, promenera på några år till Tartarus, för att antingen hjelpa Danaiderne alt gora alla anslagssokande belatna, hålla inloppet till Linköpings hamn rent, eller prisa det nuvarande representationssättet och skrilva vers på Plutos födelsedag. På det att imellertid rättvisan skulle hasva sin gång, appellerade alliid aktor, i afseende på hvarje dom, från Radamanthus till hans broder Minos — som således var underjordens högsta domstol — och hvilken så till vida alltid visade sig ega elt broderligt sinnelag. Dade nemligen Radamanthus dömt en syndare, som om han fuskat i Skråddarehandtverket och sylt en väst, så dömde Minos bonom, som om han hade sytt ett par byxor. Var nykomlingen en sådan skugga af en man, att ban kunde genomgå alla ivstanser, utan alt en enda gång opponera sig, så blel han borgare i underjorden och fick tillstånd att i frid och ro betala sina skatter, så framt han för öfrigt icke någon gång fick det infallet, att höja på aslarne, röka att blifva bungrig elter kl. 10 på aftonen och gå in på en källare, för att äta sig mått, se snedt på en polisbetjent o. m. s. berfore benämnes olta underjorden också för skuggornas rike. (Forts.) — ——

18 februari 1847, sida 2

Thumbnail