Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1847, sida 2

mer man icke långt; de måste i rättan tid ut i verlden, af hvilken de sedan uppfostras. Han lemnade äfven sin son i universitetsstaden L— så der temmeligen lösa tyglar, och beklagade sig hvarken öfver honom eller hans penning-förstöringstaktik. Men döttrarne, mente han, äro böjlig ga, och dem har uppsostraren helt och hållet i sin hand, Wilhelmina skulle också bli ett mönster till dotter och maka. Med hennes, exempel tänkte han oomkullstotligen vederlägga alla hypotheser om själsfråndskapens nödvändighet mellan man och hustru, och om den fara, känslofullhet medför. Lät hvarken, sade han, hufvudförvridande romaner, eller hufvudförvridande smickrare af båda könen, få insteg i dilt hus, och befatta dig föröfrigt så litet som möjligt med din dotter: detta är mitt oselbara preservativmedel mot all förhastad kärlekshandel. Dervid förstås dock af sig sjelf, att man, då hon blifvit giftvuxen, bör skynda att välja henne en man, men en, som hon måste tycka om. De svårigheter, som man fann vid detta val, ville han helt och hället ofvervinna med at giftas-system, hvilket, som han påstod, A naturens eviga grundpelare. Han ville nemlige af ersarenhet veta, att i alla lyckliga äktenskay de båda makarne liknade hvarändra. Nu kunde väl hans motståndare uppräkna många till sit yUre olika, och dock nöjda äkta par, och sökte dymedelst vederlägga honom; — men han visste att äfven i de olikaste ansigten utfundera likheten. och tystade tvislarenas munn dermed, att om dpylili ka saker kunde endast den med säkerhet dömaä som länge studerat likheter menniskor emellan y Han gjorde derföre detta studium till en af husfaderns första pligter, emedan, enligt hans åsigt, konsten att val och lyckligt gifta sig låg i unäettac oselbara recept. Intet under derföre all han, tvenne timmar senare, gladlynt återkom från ett besök hos en gam