Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1847, sida 3

Den namnkunnige Haricy, earl af Oxford, tyckte mycket om spanskan ; Hon Quixotte var isynnerhet hans favoritverk, och han föranstaltade deraf en praktupplaga på originalspråket i tre qvartband. När ban beklädde en plats i engelska ministeren, bad honom en gang en parlamentsledamot att göra någol för hans son. Forslår den unga mannen spanska? frågade lorden. — Nej, men han skall lära det, så snart Ers härlighet så befaller. — Godt, låt honom göra det, han skall icke komma alt ångra det. Fadren skickade genast sin son till Spanien. Ett ar derefter låt han honom komma tillbaka och presenterade honom för lorden. Mylord, bär är min son; han bar nu lärt spanskan sullkomligt. Tillat mig, att jag nu erinrar .... Ganska bra, svarade Harley, vänta ett ögonblick, jag kommer straxt åter.? Ilan gick derefter i sitt kabinelt och vände tillbaka med ett exemplar al Don Quixotte, som ban skänkte den unga mannen. Der, min unga herre, läs denna bok på originalspråket, jag kan försäkra er, att ni icke kommer att ångra den tid, som ni använder derpa att lära er förstå den.