Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1847, sida 3

——————————————— — — Q0OWc—-— lekens och den troende tillitens jubeltoncr. Åter maste man skilja honom från den hånryckla publiken, hvars jnblande bifallsrop han icke hörde, och åter sjönk han medvetslös i sin omgifnings armar. men denna vaumakt var ej någon följd af mathet, det var själen, som ilade kommande dagars fröjder till mötes. Han nppvaknade icke; man matte åtnöja sig med, att bereda honom ett mjukt läger och lemna honom der i ro. Han sof barnets ljufvaste sömn. hvilket återfunnit det länge saknade modersskötet. Nästa morgon talade man icke i Bologna om annat, ån den unge konstnärens underbara talang. Kring han? sång voro jemte akademiens direktörer stadens förnämsta män församlade. Det varade långe, innan han uppvaknade. ännu längre innan ban ville finna verklighet i nattens sköna drömmar. Det kom till förklaringar, och man arrangerade så fort som möjligt en ny konsert till den unge konstnärens bästäa. De förnämsta husen i staden stodo bonom öppra, och hans behof blefvo med omsorgsfull godhet afhulpne. Konserten egde rum och var lika rik på artistiska triumser, som på materiel vinst. Sedan hans små skulder blifvit betalta, de nödvändigaste behofven anskaffade, och framför allt en fiol, så hade han ändå 300 Lire ofver. Med denna summa reste han till Paris. hvarest han straxt der. efter lyste i den knngliga musik-akademiens orkester. Senare genomreste han hela Europa och hang namn fick ett rum vid sidan al nutidens förnämsta virtnoser. Äfven på andra sidan verldshasvet i der till välstand och frihet lika märkligt uppblomstrande Amerika, har han genom sin konst tjusat hjertan Öfverhufvud har han sedan presterat förvauansväckande saker på sitt instrument, men en sådan konsert, som han gaf i Bologna, har han dock aldrig gilvit mern. Det var norrmannen Ole Borneman Bulls första konsert. Den gamla fiolen har han såsom en helgedom hemskickat till fosterlandet, Slut.