Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1847, sida 2

Th Europa berömda konstfärdighet. ermS-CC Europa berömda konstfärdighet. Konsertaffischen församlade ordentliga folkgrupper på gatorna, och alla skyndade sig att få biljetter till den hög glidliga aftonen. Vid florentinska porten hade redan tidigt på morgonen en ansenlig folkmängd varit församlad; i närbeten af densamma afbidade akademiens direktion de firades ankomst, för att emottaga och beneventera dem. Dagen var. långt framskride n, och ännu syntes ej något spår af de efterlängtade. Magen, menniskans obevekligaste tyrann, sved äfven på de väntande direklörerna , och hungern tillintetgjorde den högtidliga sinnesstämning, som var ett vilkor för emollagandet. be uppdrogo åt en vaktmästare alt hafva ell vaksamt öga på vägen, af hvilken man hade en vidsträckt öfve rsigt, och aslågsnade sig er efter, för att tillfridsställa detta så rent mensklig: behof. Emellertid tillvexte folkmängden, och den nalurliga humorn hvässte sin udd på de sölandes bekostnad och det lallades ej eller anspelningar på landets politiska förhållanden. Då skred en ung man af elt tankspridt utseende in genom porten. Han kunde vara ungefär af 21 års alder; hans gestalt var hög och smärt, nåstan för mager, hans öppna, ing salunda italienska ansigte bar spåren af ett djupt bekymmer eller stort elände, men hade derjemte ett uttryck af sor glös godsinthet; emot de bleka, insallna kinderna ocn det vemodiga draget kring ynglingens munn afstack sallsamt elden i hans stora, milda, men ytltert lisliga öga; det mörkbruna håret hängde något oredigt ned öfver pannan och gaf det milda ansigtet en lätt anstrykning af vildhet; hans gång var osäker och stapplande, hans svarta drägt mycket luggsliten, men hela hans person hade något, som ingaf vördnad och dellagande. Man skulle kunnat taga honom för en exalterad lyrisk poet i sin första utvecklingsperiod. Uppenållen genom folkträngslen i sin vacklande gång, uppvaknade ynglingen ur sina dröm