Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1847, sida 1

delade) amendement bar förkastats med 242 rösters majoritet. En legitimist, den för Toulouse . nyvalde abbå Genoude, som ville lösa det svåra problewet att på en gang vara legitimist och nationell, ultramontan och frisinnad, rönte under samma session det missödet au desavoueras af sitt eget parti, då ban förklarade, at Frankrike vore löst från 4845 års fordiag och äter finge fordra khen till gräns. Redan i begynnelsen at odressdebatterna visa sig således de begge hufvudpartierna, den högra så väl som den venstra sidan, i full upplösning och oenighet. Högst ölverraskande år den vånning, debatterna ölver spanska lrågan tagit. Första dagen (den 1:ste) genomdref Guizot, att diskussionen öfver den paragrasen, som har afseende på den allmänna fredens bibebållande, skulle uppskjutas, tills Krahaueroch spanska frågan blilvit grundligt utredde. Dagen derpå (under tiden skall hällits konselj och nya ufsigter öppnats för terstållandet af det goda sorbållandet med England) afklippte likväl Guizot debatten öfver spanska lrågan genom den förklaringen, att han, i hånseende till de sorsonliga tänkesätt, man började visa i England, och emedan debatten blott kunde skada de begge ländernas ömsesidiga sörhållande, ville ashalla sig frän alla vidare yttranden och sorhlaringar. Tliers teg. kammatren var noja och paragrafen voterades utan vidare ordande, och man trodde nu spanska frågan vara undanrojd för kammardebatterna. Men den 5:dje uppträdde Thiers, då krakauer-jrägan var a bave, och förklarade, att bans tystnad dagen lillsorene ej finge anses såsom ett bisall till kabinettets förfarande i spanska förmålnings-angelägenheten, och sordrase Arögans återupptegande, som ochså beramades till dagen derpå. krakauerparagralen voterades imellertid enstämmigt af hela kammaren, med undantag endast af berr Dupin, som sorblef trogen sitt gamla valsprak, achacun chex soi chacun son droito (hvar och en skote sig). Denna paragraf, som innebär en skarp protest emot införlifvandet, tolkas dock på olika sätt af ministeren och oppos tionen. ben förra förstår den sålunda, att Frankrike icke upphör att akta de ingångna fördragen, men emot deras kränkning gjort sin protest, som en gång måhända kan bli al vigt. Oppositionen deremot utlågger paragrafen sålunda, att den innehaller Frankrikes srikallelse från de å andra sidan brutna traktaterna. Hela kammaren, med ett enda undantag, har imellertid förklarat, att aFrankrike vill uppriktigt, att staternas oasuhängighet aktas och de förpligtelser upprämhållas, från hvilka ingen makt kan frigöra sig, utan att äfven frigöra de andra.?, Den 4:de besteg Thiers tribunen och talade i tre timmar. Huru längt bans tal ån var, låter sig likväl dess innehåll sammanfatta i korthet. Thiers gillar drottning Isabeilas förmälning med infanten, ban gillar, att Englands kandidater dukade under, ban är ej eller emot infantinnans förmälning med Monpensier, men den skulle ej skett liktidigt med drottningens. Var detta giltermål godt ifrån dynastisk ståndpunkt, så blef det dåligt från den nationella politikens ståndpunkt, emedan det bröt den engelska alliansen, af hvilken Frankrike är i behof. Man skulle väntat med detta andra giftermål; nu har man genom sin brådska handlat orått emot England och soljden är, att Frankrike står isoleradt och har derigenom försatts i ett tillstånd af stor svag. bet, och allt för en förbindelses skull, som antingen är af alls. ingen betydelse eller farlig. Thiers vill inga erofringar, han vill blott att Frankrike skall representera friheten och civilisationen i Europa. Men dersore vill han den engelska. alliansen, emedau de begge makterna tillsammans hafva mera anseende, mer makt i Europa, för att understödja påsven i hans reformer, skydda Schwetz emot Österrike, och befrämja alla förtryckta solks emancipation. Han hoppades, att drottning, Isabella linge arsvingar och derigenom Frankrikes farliga läge upphörde, Effan Jatta 11 sam unnlag nela sessionen — en